<I>Veckans lirare:</I> Farsan var först - nu är det Jukkas tur
SKÄRBLACKAJukka Poikela har spelat fotboll så länge han kan minnas, men så är han också född i en familj där efternamnet kommit att bli synonymt med sporten i fråga.- Vi spelar fotboll allihop. Jag minns faktiskt när pappa var Veckans lirare i Folkbladet någon gång i början på 90-talet, vi har sparat artikeln, berättar Jukka Poikela.I dag är han Veckans lirare.
Jukka Poikela med sonen John, vars favoritlag är Deportiva La Coruña. FOTO: HENRIK FLYGARE
Foto:
Stämmer det?
- Jo, jag spelar min bästa fotboll just nu. Jag har aldrig varit någon träningsnarkoman, men i år har jag kört lite hårdare och det har gett bra utdelning.
- Förut var jag sällan med på vinterträningarna, men i vintras körde jag i stort sett varje vecka, berättar Poikela med ett skönjbart mått av stolthet i rösten.
Skärblacka toppar division VI norra, med en match mer spelad än tvåan Grytgöl som lurar i vassen, två poäng efter "Blacka". I söndags avgjorde Jukka bortamatchen mot Reijmyre (seger 3-1) med två snygga mål, från sin position till höger på mittfältet.
- Det första var ett riktigt snyggt mål, jag skar in från kanten och avlossade ett kanonskott när jag befann mig fem meter från straffområdeslinjen, berättar Jukka oblygt.
Jukkas syster, Stina Poikela, är väl knappast obekant för läsare med koll på traktens damfotboll. Hon har gjort sig känd som en av Skärblackas viktigaste spelare på damsidan och det är sällan hon går mållös från en match i division II.
Jukkas lillebror, Tom Poikela, är Skärblackas spelmotor på mitten och det var inte allt för länge sedan pappa Harri drog av sig "Blackas" A-lagströja för sista gången.
- Vi är sju syskon och jag tror att allihop har spelat fotboll på ett eller annat sätt, de som inte spelar gillar hur som heslt att titta på fotboll, säger Jukka.
Nu har syskonskaran emellertid också hunnit med att sätta en hel del barn till världen och det är svårt att inte leka med tanken på ett framtida Skärblacka IF med elva "Poikelas" i startelvan.
- Det är inte helt omöjligt, kluckar Jukka när vi delar med oss av "profetian".
<b>Sonen redo snart</b>
- Vi har faktiskt varit tre Poikela på plan samtidigt en gång. Det var Tom, Harri och jag, när vi spelade i "fyran" i början på 90-talet, precis när Tom hade tagit steget upp i A-laget, minns Jukka.
Poikela är ju en finsk familj, hur hamnade ni i Skärblacka?
- Mor och far kom hit för länge sedan när pappersindustrin lockade med arbetstillfällen, själv är jag född här.
Bortsett från två kortlivade utflykter till Vånga IF och BK Vingen har det alltid varit Skärblacka IF som gällt för Jukka, som hunnit fylla 32.
Hur länge fortsätter du?
- Jag var med när vi åkte ur "fyran" för ungefär tio år sedan och jag har sagt att jag ska fortsätta tills vi är tillbaka där, så det beror helt enkelt på hur lång tid det tar oss att komma tillbaka dit, skrattar Jukka.
Åttaårige sonen John, för dagen uppklädd den Deportivo La Coruña-tröja han fått av gammelfarmor, började nyligen träna med Skärblacka IF:s minsta.
- Han är nog redo snart, avslutar Jukka.
Så jobbar vi med nyheter