Tunga andetag. Hjärtan som slår dubbla slag. Väggar som rivs och skador som uppstår. Vissa letar efter sina bortsprungna hästar. Andra lagar hagar, väggar och stall. Eller sätter nytt staket. Gemensamt för de flesta? Man förbannar fyrverkerierna, förbannar de som skjuter upp dem. Det är ett 24 timmars kretslopp som upprepas varje år.
Varje.
År.
Det har varit nyår igen.
Det har varit precis som alla andra år. Precis lika mycket kaos. Lika mycket förberedelser. Lika mycket ångest för de som drabbats av fyrverkeriskräck. Det här är inget nytt.
Nytt de senaste åren är dock detta. Det handlar om hat och hot. Allt sker såklart online. Där man hörs men inte syns. Likt en ninja om natten kan man vädra sina åsikter utan risk för repressalier. Det är enkelt: Vill du smälla fyrverkerier, eller gud bevars varna andra om det, kommer du att få mer skit än om du hoppar ner i Londons kloaksystem för ett nyårsdopp. Tveklöst.
Det finns dock ett par, eller snarare tre, saker jag anser att vi borde beakta.
1. Vissa fyrverkerier är lagliga. De finns att köpa i vanliga – och ovanliga – affärer. Om du har åldern inne.
2. Det är en tradition folk gillar.
3. Alla har inte valt att skaffa djur.
Debatten om huruvida raketer/smällare eller fyrverkerier ska förbjudas är alltid het såhär års. Vissa vill ha totalförbud mot pangandet. Visa vill ha totalförbud mot de som gnäller på pangandet. Krasch, bom, bang - kommunikationskris.
Debatten sker online och allt går till extremer. Som vanligt. "Flugan" Internet briljerar med sin storhet. Jag vet. Man kan inte skylla människors dumhet på nätet. Det fattar jag med. Men jag tror 99 procent av alla kaxiga internet-bulldozers försvinner den dagen bank-id krävs för att ha ett Facebook-konto ...
Varje nyår samma kampanjer. Namninsamlingar för att stoppa fyrverkerier. Ett steg på vägen till ett förbud eller energislöseri? Det låter jag vara osagt.
Men nu ska jag bli lite obekväm.
Handen på hjärtat: Vem av oss har aldrig i sitt liv beundrat fyrverkerier med ett leende på läpparna?
Onödiga? Ja. Dyra? Ja. Miljövidriga? Ja, det med. Men jag har likväl många gånger stått med ett flin och tyckt att det är häftigt. Jag har till och med smällt själv förr. I dag skulle jag aldrig göra det. Varken köpa eller smälla. Det är mitt val.
Men mitt val är också att respektera de som är av en annan åsikt än jag. Jag förstår att man vill visa sina barn magin med fyrverkerier. Det gör jag faktiskt. MEN. Jag förstår också de som hatar fyrverkerier. De som upplevt skräcken hos en häst, hund, eller människa. Det är fruktansvärt. Vittnesrapporter från hästägare runt om i landet säger att hästar slagit sönder stall och sig själva i ren panik. Uppfödare oroar sig för stressade ston som kan kasta sina föl. Detta händer faktiskt. Det kanske man inte vet, men det händer. Det händer att djur skadar sig så allvarligt att tävlingskarriären är över. Det händer att hästar aldrig kan bli ridna igen. Det händer.
Med lite kommunikation hade vi kanske kunnat slippa det här. Om inte näthatet vore så förbannat utspritt vågar jag påstå att kommunikationen mellan de som vill smälla och de som inte vill smälla skulle bli bättre. Först då kan man förvarna varandra om vilka tider man tänker visa barnen färgexplosionerna. Först då har djurägarna en ärlig chans att förbereda djuren på det sätt de anser lämpligt. Det kommer aldrig fungera så länge man blir mordhotad när man vill skjuta fyrverkerier. Det är precis vad som sker idag. Det är en helt ny nivå av idioti.