Deras vänskap går långt tillbaka i tiden. De är båda uppväxta i Hammarkullen i Göteborg och bodde grannar som små.
Där spelade de fotboll på gården dagarna i ända och lärde sig spelet som senare skulle bli deras levebröd.
Men många av deras vänner har inte gjort samma lyckliga resa.
- Nästan alla kompisar man hade där har blivit kriminella. Det är helt sjukt. Det hade kunnat gå illa för mig med. Jag valde kompisarna före fotbollen och skolan, men då fick man veta att man levde. Det kan jag lova. När jag kom upp i tonåren tyckte mina föräldrar att det fick räcka och så flyttade vi därifrån, berättar Bobbie Friberg da Cruz.
Mamma som domare
Martin har långt ifrån glömt bort dagarna i Hammarkullen och minns särskilt en match när Bobbies mamma var domare.
- Jag var väl en 7-8 år och skulle göra en bicicleta. Jag träffade både bollen och motståndare i huvudet och så fick jag rött kort. Det är enda gången jag blivit utvisad, säger han.
I tonåren tog deras karriärer lite olika vägar.
Bobbie gick till Gais medan Martin värvades av IFK Göteborg.
Vid ett tillfälle möttes de båda och då small det rejält.
- Det finns en klassisk bild när vi möts i en närkamp. Jag spelade i "Blåvitt" och Bobbie i Gais. Det är en riktigt skön bild, berättar Smedberg-Dalence.
Nu gör de sin tredje säsong tillsammans i IFK Norrköping.
Det har gått några år sedan tiden i Hammarkullen och de har bytt kust, men spelkemin finns fortfarande där.
Stark kemi
Den försvinner inte så lätt.
- Vi trivs jättebra på planen. Vi är två spelare som båda vill spela samma typ av spel. Ibland kan det väl nästan bli för mycket kanske, säger Martin.
- Vi behöver inte tänka. Vi vet vad den andre ska göra. Det går av sig självt, fyller Bobbie i.
Båda två kritade på ett varsitt treårskontrakt när de kom till Norrköping. De kontrakten går ut efter den här säsongen och frågan är om den då splittras?
- Jag trivs jättebra, bättre än jag trodde att jag skulle göra, så jag har inga problem med att stanna, säger Bobbie Friberg da Cruz.
- Jag trivs också jättebra, men samtidigt har man sina drömmar. Vi får se hur det blir, säger Martin Smedberg-Dalence.