NORRKÖPING

– Jag fick faktiskt färre sponsorer efteråt, berättar 48-åringen, som är en trogen gäst hos sportskyttarna på Stadium Sports Camp i Norrköping.

För tredje, eller kanske är det rentav fjärde gången, besökte mästerskytten campen igår. Kraftigt förkyld.

– Jag hade förmodligen på mig lite för lite kläder när jag var ute igår, berättar han.

Skåningen gillar att träffa ungdomarna och snacka skytte, projektet ”Ren idrott” samt förstås berätta om medaljen han vann i den engelska huvudstaden. Grenen var dubbeltrap.

– Ja, jag vann ju silvret och kände absolut inte att jag förlorade guld. Jag låg en bit efter inför finalskjutningen och sköt bäst av alla på slutet. Det är min första framgång, säger den trefaldige OS-skytten.

Minnen från Aten (2004), Peking (2008) och London finns på hans vänsterarm i form av tatueringar.

– Det är en lång arm, jag har plats för fler, säger han och avslöjar målet att kvalificera sig för OS i Rio de Janeiro om två år.

– Men kvalen är grymma! Det är ju inte precis så att man får en biljett till OS, understryker han.

Vägen är lång och kostsam. Trots sina framgångar har han inte blivit rik på sin sport. Långtifrån.

– När jag tog silver fick jag en OS-maskot av SOK (Sveriges olympiska kommitté). Skyttar från andra länder belönas med bilar och många euros, men i Sverige får man ingenting. Jag vet att jag låter som en sur gammal gubbe, men så här är det faktiskt.

Folkbladet passar på att känna lite på OS-silvret från London. Det är en massiv pjäs.

– Tung som sjutton! Jag vill gärna ha en till, skrattar han.

Åldern börjar ta ut sin rätt. Håkan Dahlby fyller 49 i september och inser att kroppen inte svarar som i unga dagar.

– Synen blir sämre, reaktionerna likaså. Förfallet börjar nu.

Sponsorerna står inte precis på rad för att stötta superskytten från Västerstad i Skåne.

– De kanske tror jag är dyr eftersom jag vunnit OS-medalj. Jag trodde silvret skulle öppna dörrar för mig men så blev det inte. Jag kan inte säga att jag tjänat en enda krona på framgången i London, men det har ändå varit värt uppoffringen. Jag skjuter ungefär 65 000 skott per år.

I jämförelse med VM-spelarna i fotboll är han en fattiglapp.

– I Sverige är all fokus på fotboll, men landslaget är ju uruselt. Ett gäng överbetalda fjantar som sparkar på en boll. Nähe, varför inte satsa mer på individuella idrotter – det är ju där vi tar medaljerna.

Slutar Håkan Dahlby:

– Det är egentligen fantastiskt att vi i Sverige, med våra dåliga förutsättningar, är så framgångsrika i en sport som skytte.