Innan min familj flyttade till Järna, behandlades vår dotter regelbundet med antibiotika mot öroninflammation. Det gjordes aldrig några bakterieodlingar, utan varje läkarkonsultation, när förkylningen resulterade i öronvärk ledde till utskrift av kåvepenin eller liknande preparat. Det var ju inte bra att på detta sätt slentrianmässigt ge ungen antibiotika, och därmed slå ut de goda tarmbakterierna, men jag hade inte något val då.
När jag kom i kontakt med ett annat sätt att behandla ett öronbarn, nu med antroposofiska receptfria läkemedel inklusive huskuren lökomslag, så kunde vi 'mota olle i grind' genom huskursbehandlingen, och då upphörde behovet att ständigt vända sig till läkare, som skrev ut antibiotika.
Dottern är vuxen och har egna barn. Uppstår öronvärk behandlar hon fortfarande sig själv med lökomslag inklusive de medel som Weleda* rekommenderar, och även barnen, som hittills inte behövt medicineras med antibiotika. Om öronvärken övergår i en öroninflammation med feber som inte ger med sig, så är det självklart för oss att anlita den ordinarie vården.
Det ena goda utesluter inte det andra.
Därför förstår jag inte det underliga påhoppet på antroposofisk medicin häromdagen.
Krönikan verkar mer känslomässigt formulerad än sakligt grundad.
Stefan Krakowski svarar Carina i dagens papperstidning. Hans svar går att läsa på folkbladet.se