Debatt Sverige 2019. Det är kallt. Människorna strömmar förbi, tågen är försenade och snön faller sakta ner. Politikerna inne i Europaparlamentet, riksdagen och kommunhusen förbereder sig för val. Det kommer att presenteras satsningar på bostäder, sänkta skatter, högre avgifter och ett flyktingstopp. Samtidigt sover Ghulam, Reza, Ali, Fatima och Ahmed på gatan. De har kastats ut hemifrån och har nu ingen som tar emot dem. Ahmed är homosexuell och kastades ut från föräldrarna i Slovakien, Reza flydde krigets Afghanistan och Ghulam har bott i Sverige de senaste 6 åren och blev automatiskt hemlös när han fyllde 18. Nu sover han under ljuset av storbildsskärmar. De storbildsskärmar där politikernas ansikten kommer bre ut sig under våren med lovord om ett bättre samhälle för alla. Ett solidariskt Europa som inte lämnar någon bakom.

Enligt Rädda Barnen har upp till två tusen barn försvunnit i Sverige de senaste fyra åren och vi ser i våra kommuner hur barn sover på gatan. När vi om några år tänker tillbaka på vad vi var beredda att utsätta andra för bakom lovorden om ansvarsfullhet kommer vi att skämmas. Det finns ingen stolthet i hur vi behandlar de barn som tagit sig hit för att undgå döden och i sättet vi ser på de som inte ens värderas så högt att de reduceras till siffror. Nu i vinter är över 33 000 hemlösa och Sverige ligger på EU:s bottennivå. Vi är bland de absolut sämsta.

Att flyktingbarn sover på gatan, härbärgena står fulla och utsatta EU-medborgare ligger på rad i gångtunnlarna är så normaliserat att det inte längre protesteras mot. Dagligen kränks deras mänskliga rättigheter och de lämnas till att klara sig själva, utan stöd. Klassklyftorna i Sverige växer så att det knakar och i världen är vi i topp bland de länder där skillnaden mellan rik och fattig är som störst. I takt med klassklyftorna växer också rasismen som gör att många av dessa människor inte bara får stämpeln ”hemlös” utan också ”värdelös”.

Det finns en politisk ideologi som ser dessa två saker samtidigt – den intersektionella feminismen. Den ideologi som är grunden för Feministiskt initiativ och som hela vår politik är baserad på. Vi kräver att allas mänskliga rättigheter ska tillgodoses och tummar inte en millimeter på det i Europaparlamentet och de kommuner där vi finns representerade. I Lund har vi skrivit motion som bifallits och säkerställt så att ingen ensamkommande längre behöver sova i parkerna och Joakim var medgrundare till Skånes första åretrunt-härbärge för EU-medborgare i utsatthet. Vi nöjer oss inte med fina ord i valrörelsen eller fint klingande ord på affischer. Vi sitter på marken med Reza, Fatima och Ali under storbildsskärmarna och håller deras händer när vi genomför politiken i verkligheten.

Vår politik är baserad på mänskliga rättigheter och vi kommer fortsätta jobba aktivt för att de som inte har ett tak över huvudet ska få det. Oavsett om det handlar om härbärgen, skyddade boenden, billiga hyresrätter eller lägenheter som gör det möjligt för de unga att studera. Frågan är inte om vi kan, för det är självklart. Frågan är om vi är beredda att göra det som krävs. Vi kan garantera att den viljan finns hos Feministiskt initiativ.