Widar Gabriel Wikström har haft hand om socialdemokraternas valanalysgrupp. På torsdagen gav han i en intervju med Aftonbladet besked om hur S-gruppen ser på frågorna om varför det gick som det gick. Gabriel Wikström anför i huvudsak tre orsaker till att S gjorde sitt sämsta val sedan rösträtten infördes. S-analysen pekar dels på den "stökiga mandatperioden", den svaga "minoritetsregeringen" och på "taktiska misstag" i migrationspolitiken.

Det kan nog ligga mycket i detta med stökighet och minoritetsregerande. Politiken har kort sagt inte varit sig lik under de senaste dryga fyra åren. Vilket säkerligen har påverkat valutgången på en rad olika sätt. Ur socialdemokratiska väljares perspektiv bör dessutom den "stökiga mandatperioden" utvidgas till de åtta år före 2014 då den borgerliga fyrpartiregeringen styrde landet under statsminister Fredrik Reinfeldt. Då var allt sig verkligen olikt för de äldre väljare som utgör bulken i den S-lutande valmanskåren.

S kämpar även som bekant mot strukturerna; nedgången sedan början av 1970-talet är väl belagd även av forskare som Jan Lindhagen (1970) och Anders Lidström (2018). Urbanisering och individualisering utmanar det dominerande maktpartiets grepp om folks tankar och valbeteenden.

Huruvida strukturerna hade något påverkande finger med i just 2018: års valresultat är svårt att säga något bestämt om. Samhällsstrukturer och enstaka valresultat förhåller sig till varandra på ungefär samma sätt som klimat och väder: Det ena behöver inte påverka det andra just här och nu.

När det gäller de "taktiska misstagen" i migrationspolitiken pekar Wikström specifikt på en pressträff som Stefan Löfven och dåvarande migrationsministern Heléne Fritzon höll 4 maj 2018. Där meddelades en ny "hård" invandringspolitik. Enligt Wikström kom detta besked "för sent" och för nära inpå valrörelsen vilket ledde till att väljare skrämdes bort. Wikström tycks mena att det var den "hårda politiken" (typ ett nej ska vara ett nej och lägre nivåer) som skrämde väljarna. Det har jag svårt att vare sig tro eller att se i t ex Valu: s mätning av väljarrörelser. Är det inte snarare så att det är de återkommande tvärvändningarna i migrationspolitiken som är det bortskrämmande problemet?