Debatt De flesta lärare som arbetar i Norrköpings kommuns högstadieskolor tvingas vara mentorer för en halv- eller helklass, utöver sin undervisning.

En mentors arbetsuppgifter kan sammanfattas på följande sätt: hålla sig informerad och informera vårdnadshavare om elevens studiesituation, studieresultat, uppförande samt närvaro/frånvaro. Skicka veckobrev, ordna föräldramöten och utvecklingssamtal, med varje elev och deras vårdnadshavare. En mentor måste dessutom ta itu med disciplinära händelser, där deras mentorselever är inblandade, oavsett om det sker på skoltid eller på elevernas fritid. Ibland är händelsen så pass akut att läraren hamnar i den svåra situationen att han/hon måste välja mellan att hålla en lektion eller ta itu med det akuta problemet.

Det är väldigt svårt att på förhand bedöma hur pass tidskrävande mentorsuppdraget blir, eftersom det beror på elevens uppförande och behov av stöd. Detta extraarbete kompenseras vanligtvis med en minskad undervisningstimme per vecka, vilket i de flesta fall är långt ifrån tillräckligt. Det innebär att kombinationen lärare/ mentor har blivit ett omöjligt uppdrag som kan leda till utbrändhet.

Mentorskapet är mycket viktigt för elevernas skolgång, framför allt om de är stökiga eller svaga. Det har utvecklats på ett sådant sätt, att det har blivit ett yrke i sig, som man borde ha en egen utbildning för.

Införandet av professionella mentorer på högstadieskolor, som har mentorsuppdraget som huvudsyssla, skulle innebära ett bättre stöd och större tillgänglighet för eleverna. Dessutom skulle lärarna kunna ägna sig åt det de är utbildade för: undervisningen. Jag är övertygad om att det skulle påverka elevernas skolresultat positivt.

Jag föreslog i en motion till kommunfullmäktige att lärarna skulle avlastas från mentorsuppdraget i Norrköpings högstadieskolor och ersättas med professionella mentorer.

Att fullmäktige inte uttryckligen avslog motionen visar att Olle Johansson är medveten om problematiken och att Utbildningsnämnden blir tvungen att ta itu med den, förr eller senare, eftersom antalet elever med särskilda behov ständigt ökar.