Widar PM Nilsson på Dagens Industri utstrålar ofta ett slags sprudlande och smittsam liberaloptimism. Ett av hans specialområden på näringslivstidningens ledarsida är energi och miljö.

Hans tankar och konklusioner bryter ofta bjärt, tvärt och djärvt av från de gängse mer dystra tongångarna på de miljöpolitiska slagfälten. Domedagsprofeterandet och det måstespäckade språket – vi måste försaka detta och detta nu omedelbart annars går jorden under – har fortfarande en av sina mest betydelsefulla arenor just inom miljöpolitiken. Vilket har en bortstötande effekt på alla de av oss som inte gillar att bli mästrade av svartrockar och besserwissrar.

PM Nilsson erbjuder en annan ingång till problemen. Nu senast – 30 oktober – ägnar den politiska redaktören ledarsidan åt ett slags miljöpolitiskt manifest som skrivs i syfte att locka in Moderaterna i miljöpolitiken. Enligt PM Nilsson har M en avvaktande hållning till miljöfrågorna eftersom de traditionellt domineras av vänsterretorik och av förslag om att höja skatter på förbrukning av till exempel elektricitet, flygresor och lastbilstransporter.

Nu vänder emellertid världen enligt PM Nilsson. Sol – men även vind – kommer in starkt i elproduktionsbranschen. Därmed faller fundamenten för den gamla politiken vars syfte är att skatta bort förbrukning av ändliga och klimatnegativa energikällor som olja och kol.

Mer att läsa: Tvärvändningen behöver vårdas.

Sol och vind är – för allt vad vi känner till – närmast oändliga och klimatsmarta energikällor. Att ha höga skatter på el – vilket Sverige har – är därför att karaktärisera som miljöfarligt och klimatnegativt eftersom det bromsar sol- och vindindustrierna att blomma ut på subventionsfria marknader.

Här har PM Nilsson onekligen en stark poäng. Subventions- och skattetänket binder solen och vinden till politiken på ett hämmande sätt. Politik har många förtjänster och samhällsnyttor. Att utveckla företag på fria och öppna marknader är inte en av dem. Sol och vind och elbilar och batterier är sannolikt viktiga delar av vårt kommande välstånd.

Huruvida Moderaterna nappar på PM: s locktoner återstår att se. Personligen tycker jag mig snarare se att statsminister Stefan Löfvens teknikoptimism borde passa som hand i handske med DI: s opinionsbildning i dessa frågor.

En del av de siffror och kalkyler som PM Nilsson använder sig av är förmodligen överdrivna och försedda med liberaloptimistiska dynamiska effekter som kanske inte finns. Men strunt samma. När solen och vinden lämnar dysterkvisteriets gärdsgårdsserier och blir stora elleverantörer så förändrar det miljöpolitiken i grunden.