Widar På Frälsningsarméns hemsida läste jag i veckan om Mikael Hedström. Han är 58 år han har gjort många vändor med droger, fängelser, kriminalitet och har, som han säger "flera sår i själen." Nu har Mikael Hedström - likt några gånger förut - levt ordnat och nyktert under flera år. Han säger till Frälsis hemsida: "I självförverkligandeindustrin uppmanas man leta efter ljuset i sitt inre. Men när jag sökte i mitt inre såg jag ju bara mörker. Jag behövde vända blicken utåt; mot något större än mig själv" Mikael Hedström upptäckte Gud. Andra kan upptäcka annat. Sant är hur som helst att det finns saker och ting som "är större än oss själva." Men det är också sant att det största som var och en av oss förfogar över är just oss själva.

Att vara en del av ett samhälle är aldrig kravlöst. Den där berömda "nån annan" som ska fixa problem och som ska ta ansvar för ditten och datten; den där "nån annan" är ibland du och ibland jag. Att ibland vara den som har hand om det är till lika delar viktigt för såväl självkänslan som för samhället som sådant. Det är förödande för självrespekten att betraktas/betrakta sig själv som en människa som alltid och i alla lägen inte är kapabel att ta ansvar för sig själv och för sina handlingar. På motsvarande sätt är det förödande för samhället om mängden av ansvarslösa medborgare stadigt ökar. Det svaga samhället hjälper ingen; mer än möjligen den som vill använda det allmännas svaghet för att bygga upp egen styrka på andras bekostnad. Det starka samhället är bra för de flesta, utom möjligen för den som helst vill fly sitt ansvar för något annat än sig själv.

Det personliga ansvaret är ett helt avgörande fundament för ett starkt samhälle. Vi har alla vår del av ansvaret för hur samhället gestaltar sig och utvecklas. Det kravlösa samhället är kort sagt inget samhälle. Nån-annan-ismen är en socialpolitisk återvändsgränd.

Mina tankar om detta har formats under många år som medarbetare på Hasselakollektivet i Hälsingland och under mina år i politiken. Samhällets krav på oss enskilda medborgare kan, som jag ser på världen, brytas ner i tre punkter. Vi har ett ansvar för att Bry oss, för att Bilda oss för att Betala för oss. Allt efter fattig förmåga naturligtvis. Ingen är perfekt och inget är perfekt och Gud bevare oss för det perfekta samhället!

Tre punkter alltså: 1. Ansträng dig för att bry dig om något annat än bara ditt eget. 2. Ansträng dig för att skaffa dig bildning och kunskaper om hur saker och ting fungerar och om hur andra människor har det. 3. Inse att ett bra och starkt samhälle inte är gratis och förstå därmed vikten av att betala för dig när du kan med skatter, med välgörenhet och med ideella insatser i det civila samhället; där styrkan helt beror på dig och på mig.