Widar SVT/Novus kom häromdagen med den första lite större opinionsundersökningen som genomförts efter att den nya regeringen med sina stödpartier har kommit på plats. Enligt SVT/Novus är den enda riktigt statistiska säkerställda förändringen att Socialdemokraterna backar nästan tre procentenheter jämfört med Novus mätning för någon månad sedan. Expressen/Demoskop visar samma tendens - nedåt för S - med tillägget att det går uppåt för M med drygt två procentenheter.

Partisympatisiffror eggar mig inte så mycket för stunden. Det är evigheter till nästa ordinarie riksdagsval då sådana siffror återigen blir hårdvaluta. Det som däremot oroar mig djupt är de mycket svaga förtroendesiffrorna för politikens politiker. Den medborgerliga misstron breder ut sig på ett illavarslande sätt. Utan hyfsat förtroende i breda grupper är det mycket svårt att få något vettigt gjort. Förtroende är något helt annat än slavisk beundran. Förtroende handlar om när folk som egentligen inte sympatiserar med dig muttrar något om att "men okej, hon verkar veta vad hon talar om i det här fallet/han är inte min favorit men i det här tycker jag nog att han har ganska så rätt i alla fall." Förtroende är den spång som en ledare kan gå på över stormiga hav.

Mer att läsa: Äntligen klarspråk om skolproblemen.

Hur bygger man då förtroende? Det allra viktigaste är - som jag ser på världen - att tala så lite politiska som möjligt. (Politiska är ett ord som så vitt jag vet uppfanns av Linda Skugge som en förtydligande förkortning av begreppet "politiska språket". Politiska är ett språk som göder aktivister, partigängare och skruvade opinionsbildare samtidigt som det distanserar politiken från medborgarna)

Kort sagt; försöka tala om hur det är istället för att försöka prångla ut nidbilder, hatbilder och dumbilder av hur det är. Folk vänder ryggen åt sådant. Och det med all rätt.

De våldsamt överdrivna angreppen på SD - Hitler, Putin, abortstopp, statliga medier - är ett exempel på förtroendestörande beteende. De allra flesta väljare ger ju inte så där jättemycket för SD men få av oss medborgare befinner sig på den fanatiska aktivistnivån där samarbete med SD i enskilda frågor är pestsmittat. Det omogna utpekandet av Vänsterpartiet som ett parti som ska berövas allt inflytande, är ett annat exempel på förtroendesumpning. Väldigt få väljare känner ju starkt för Vänsterpartiet men känslan för fair play och sans och balans är utbredd i vida kretsar. Så sluta larva er.

Mitt tips: Bygg förtroende i första hand så kommer hyggliga partisiffror vad det lider. Kanske till nästa val rentav?