Widar Jag känner en djup och uppriktig oro för min kära socialdemokrati. Någonting håller på att gå riktigt sönder. Partiet är på väg att driva symbolfrågan om "vinster" så pass långt att det snart inte finns någon återvändo. På tvärs mot all nedärvd sans, balans och omdöme är Socialdemokraterna i färd med att kasta sig ut i de terränger där det bor väldigt få väljare.

Att agitera mot vinster på det sätt som S gör saknar i allt väsentligt verklighetskontakt. Det är absurt att beskriva vårdens, skolans och omsorgens problem som om de vore orsakade av företag och vinster. Det finns kort sagt inga erkända vetenskapliga och/eller erfarenhetsmässiga studier eller utvärderingar som ger belägg för sådana uppfattningar. Det fantasifulla talet om att företagens vinster "stjäl miljarder" från skattebetalarna är på motsvarande sätt just fantasier. Att Socialdemokraterna anammat vänsterteologernas räknemetoder är alarmerande. Det finns inga vinster att hämta hem för den som är ute efter att tvinga bort företagen från de helt eller delvis skattefinansierade arenorna. När företagen försvinner så försvinner nämligen också vinsterna.

Observera att vi här inte talar om återkommande och nödvändiga korrigeringar och anpassningar av regelverk som till exempel ersättningssystem, valfrihetsmodeller, etableringsregler, betygssystem eller ökad insyn i välfärdsekonomin. Vi talar heller inte om stramare kvalitetssystem eller om hårdare prövning av företagarnas handel och vandel. Sådant är att sköta landet. Det Socialdemokraterna håller på med i de här sammanhangen är däremot något helt annat. Vi talar om symbolpolitik av värsta sort.

När jag tänker på dagens mest ledande socialdemokrater i regeringen och annorstädes så är det svårt att förstå att det sker det som sker. Det borde finnas folk som säger stopp och belägg.

Symbolpolitikens stora syfte är att locka Moderaterna att kasta sig in i en hård högervänsterstrid där M åter kan rubriceras som "direktörshögern" och där Socialdemokraterna kan känna sig "hemma som det var förut." Mitt råd är att släppa den nostalgiska snuttefilten snabbt och fort. Återgå istället till sakpolitiken. Inse att ni håller på att ställa till det riktigt rejält.

Tänk om Sveriges populäraste skola Internationella Engelska Skolan stänger? Tänk om Aleris stänger sina sjukhus och vårdcentraler? Tänk om stora delar av vuxenutbildningen slår igen?

Tror ni att medborgarna strömmar ut på gatorna och sjunger Internationalen då?

Sansa er medan tid är.