Debatt Äntligen efter över 10 års synlig utbredd gängproblematik samlas politiken nationellt för att försöka åstadkomma en gemensam helhetssatsning för att bekämpa gängkriminalitet och sätta in förebyggande insatser.

Detta är absolut positivt med såväl fler poliser och satsning på rättsväsendet i övrigt, liksom satsningen i socioekonomiskt svaga kommuner. Det 34-punktsprogram som nu presenterats innehåller många bra åtgärder som säkert kommer ge resultat över tid. Det krävs tid och uthållighet för att bryta denna nu väldigt farliga spiral av våld, droger och gängkonflikter som till och med drabbar helt vanliga oskyldiga människor som blir brottsoffer med ofta stort lidande som följd liksom deras anhöriga. Även en kriminell gängmedlem blir ofta ett brottsoffer till slut.

Att inte införa visitationer av misstänkta gängkriminella i socioekonomiskt särskilt utsatta områden är klokt, då det också skulle drabba oskyldiga. Vi får inte glömma bort att det i mer välbeställda områden även där rekryteras kriminella ungdomar/unga vuxna som ansluter sig till kriminella gäng. I dessa områden finns också drogberoende ungdomar/unga vuxna som köper narkotika. Polisen har ofta en mycket god kännedom om de ungdomar och vuxna som finns i gängmiljöer och med en kraftig utökning av närvaron i dessa miljöer av olika aktörer så torde de misstänkta snabbt kunna identifieras och åtgärder vidtas utan särskilda visitationszoner.

Det finns också en stark övertro på lagstiftningen som är en grundläggande del av alla åtgärder. Den riktigt avancerade kriminella personen eller den som är på väg in och håller på med droger bryr sig inte mycket om lagstiftningens olika straff med eller utan rabatt. Här är den kriminella identiteten tillsammans med drogsuget styrande och därför behövs punktmarkering d.v.s. en stark social kontroll i såväl förebyggande som direkta insatser av de som håller på med kriminalitet och droger.

Det kommer krävas omfattande insatser för att få dessa kriminella ungdomar och vuxna som förutom kriminalitet har drogproblem, psykisk ohälsa, eller något annat nedbrytande beteende att bryta sin brottsbana. Motivationen och insikten att tänka om och tänka nytt, samt ta sitt ansvar för att bli en god samhällsmedborgare, oavsett om de sitter på häktet, på anstalten, sjukvården inom familje- HVB hemmet eller ute i övriga samhället. Det fordrar mycket stöd till insikt och motivation att bryta de starka banden som finns till kriminalitetens livsstil och drogberoende.

Då jag i mitt tidigare yrkesliv inom socialtjänstens individ o familjeomsorg tidvis arbetat just med denna problematik kan jag konstatera att också civilsamhällets insatser behövs av föreningsliv och frivillig organisationer, religiösa samfund, kamratstöd m.m. Näringslivet och fastighetsägare behöver involveras i högre uträckning så eftervården fungerar fullt ut när man avtjänat sitt straff eller kommer hem från avslutad vård. Vi vet genom forskning och beprövad erfarenhet att med traditionell vård och fängelsestraff krävs åtgärder utöver detta för att fler skall undgå återfall så långt det är möjligt i kriminalitet och drogmissbruk.

För att få dessa viktiga insatser att ge bästa resultat över tid behövs utöver regeringens föreslagna åtgärder även en kraftfullare ekonomisk satsning på civilsamhällets olika aktörer. Dessutom en förstärkning av socialtjänsten både personellt och gällande de ökande vårdkostnaderna som tillkommer för de kommuner som har denna form av problematik.