Widar Regeringar har alltid problem. Det ligger i sakens natur. Regeringar har interna problem med ständigt pågående stora och små kamper om hur makten och miljarderna ska användas och fördelas. Regeringar har inte minst externa problem att hantera; verkligheterna kan vi kalla de problemen.

Jag har stor tilltro till regeringens förmåga att hantera problemen på ett sätt som är bra för Sverige och svenskarna.

Det finns egentligen bara ett allvarligt problem som oroar mig med den här regeringen. Och det är den berättelse om regeringens tillkomst som statsministern försöker sälja in.

Politik är sällan mer krånglig än vad den synes vara. Socialdemokraterna kunde behålla regeringsmakten därför att partiet underkastade sig C: s och L: s behov av att stödja/bilda en regering som inte behöver stöd från SD för att få igenom sin politik i riksdagen. På köpet fick Löfven dessutom göra en liberal tjurrusning ut till de tassemarker där vare sig sans eller balans eller särskilt många väljare bor. Det låter ju inte så vackert kanske. Realpolitik är sällan det.

Mer att läsa: Sabuni: Fel att mobba SD.

Ingenjörerna bakom uppgörelsen som ledde fram till Löfven 2 har därför skapat en berättelse - med många stora och bombastiska ord som vore de hämtade från DN: s ledarsida – där regeringsbildningen ges ett högre och ädelt syfte.

Här har vi en regering på ”rätt sida av historien.” En regering som ställt småsaker åt sidan för att kunna värna demokratin – mediefrihet och åsiktsfrihet - mot de odemokratiska högerkrafter som hotar demokratin. Kompromissen i Januariavtalet mellan C, L, S och MP som släpptes fram av Vänsterpartiet beskrivs av Löfven som ett alternativ till sådant vi sett förut ”på slagfälten i Verdun, i gasugnarna i Treblinka, framför massgravarna i det forna Jugoslavien”.

Mer att läsa: Det skriks fascist allt för ofta.

Den här berättelsen om regeringens tillkomst är inte bara otillständigt överdriven och oförskämd gentemot andra partier i riksdagen. Det känns också som om S gått i en fälla. En socialdemokrati som mår bra bör inte vara fixerad vid historien; som ju kan vändas och vridas hur som helst. För att låna ord av det snart aktuella Vasaloppet så går vi på något sätt alltid i ”fädernas spår”. Men det är de framtida segrarna som är målet. S fokus bör därför vara att låta andra älta historien. Uppdraget för Löfven är att försöka vara på rätt sida av framtiden.