Widar Striderna i det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Skåne utspelas i för svensk politik tämligen bisarra och udda politiska miljöer. Moskéer och imamer är vanligt förekommande mötesplatser och aktörer i handlingen medan sådant som Folkets Hus och ombudsmän mer lyser med sin frånvaro.

Samhällsförändringar påverkar självklart även politiken. Sverige och inte minst Malmö med omnejd har under lång tid haft en omfattande invandring från muslimska länder med mer eller mindre vanligt förekommande politisk islamism som en del av vardagen. Mot den bakgrunden är det inte särskilt konstigt att religiöst relaterade värderingsfrågor åter dyker upp på de politiska dagordningarna och i de politiska partiernas inre liv. Sverige har under de senaste decennierna gått igenom radikala förändringar på det religiösa officiella samhällsplanet. När jag gick i skolan sjöng vi varje morgon psalmen "Din klara sol går åter upp" till vår fröken Vanja Karlssons ackompanjemang på tramporgel. Idag skulle väl en lärare som gjorde något liknande som Vanja riskera sparken eller drabbas av åtal för kränkning. Jämställdhet mellan könen är fortfarande ett konfliktfyllt område i politiken - med all rätt.

Mer att läsa: Annie Lööf och extremerna.

Jämfört med hur stämningarna var när jag som ung var jämställdhetsansvarig i en styrelse inom S så har dock läget förbättrats oerhört. Det religiöst betingade motståndet mot homosexuella i allmänhet och mot samkönade äktenskap i synnerhet var mycket starkt och de religiöst laddade argumenten var frekventa. Minns också kvinnoprästmotståndet som högst långsamt fick träda tillbaka.

Nu dyker det där upp igen fast i lite andra tappningar och skärningar. Förflackningar inom kristenheten och försvagningar av de politiska partierna - inte minst inom det fornt superstabila S-partiet - har underbyggt återfallet i stenålders människosyner om kvinnor, homosexuella och om lydnad mot profeter. Att kyrkan och Socialdemokraterna låter det ske, beror som jag förstår världen framförallt på att fyrtio års officiell mångfaldsretorik har gjort höjdare av olika slag livrädda för att kallas för rasister, de vågar inte säga ifrån även mot de mest flagranta dumheter. Just denna rädsla har grundlagt det slags värderingsmässiga inkompetens som nu ställer till det för Socialdemokraterna.