Ja eller nej till pyroteknik på de svenska fotbollsarenorna? Det är en debatt som pågått länge och tagit ny fart efter avbrutna matcher.

En övervägande del av de svenska supportrarna, i synnerhet dom i klackar - de som ger oss den levande läktarkulturen vi har - tycker att bengaliska eldar är stämningshöjande.

Flera där utöver, supportrar som alltid stödjer sitt lag på en annan del av arenan, tycker att inramningen och allt vad det innebär med sången, flaggor, tifon och tillhörande bengaler hör till men senaste tidens grova missbrukande av det får en att tänka över. Men då är det knallskott, så kallade bangers som fått 3 matcher avbrutna (Syrianska-AIK), Malmö-Helsingborg och Malmö-Djurgården) men i ingen avbruten match har det handlat om någon bengal. Jag anser att pyroteknik inte är något brott och om det tillåts så kan det ske under mer ordnade former. Folk riskerar inte att skadas på samma sätt. Före 2007 kunde man söka dispens till speciella matcher här i Sverige men brandförsvaret sade sedan nej till att ge dispens eftersom de ansåg det vara för farligt.

Klubbarna bötfälls till ingen nytta, och att bryta matcherna när bengaler tänds är inte heller lösningen. SEF/SvFF är fast beslutna om att bengaler måste bort från läktarna. I år har domarna därför fått instruktioner om att bryta matchen om pyroteknik förekommer för att sedan fortsätta med spelet. Själv tycker jag bengaler på ett t.ex. derby är lika självklart som raketer på nyårsafton. SvFF: Fotbollsmördare.