På den socialdemokratiska partikongressen som inleds på fredag i Örebro ska ombuden fatta beslut om ett program för ett bättre ”politiskt samtal.” I förslaget från partistyrelsen finns en nyckelmening om trovärdighet som något som är beroende av ”att vi (partiet) ser samma problem som vanligt folk gör.”
Så är det förstås. Jag hoppas få lyssna på en pigg och kritisk kongressdebatt om hur väl Socialdemokraterna lever upp till det där trovärdighetskravet. För det är ingen liten fråga vilken som helst. Utan att ta till överord så kan man säga att politiska partier i längden står och faller med den där trovärdigheten.
Mer att läsa: Bara en sak är nog riktigt klar.
I avvaktan på denna debatt åkte jag på måndagen upp till Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) på Jakobsbergsgatan 18 i Stockholm där det genomfördes ett kunskapsspäckat seminarium om demokrati. Fyra statsvetarprofiler som alla medverkar i boken ”Demokratins framtid” (Utgiven av riksdagen i december 2018) bjöd på anföranden och diskussion om ”Demokratins triangeldrama” mellan "folkstyrelse, handlingskraft och rättsstat."
En stor del av frågeställningarna på seminariet hade beröring med den socialdemokratiska kongressfrågan om trovärdighet.
Mer att läsa: Det skriks fascist allt för ofta.
Folkstyrelsen i det demokratiska triangeldramat kan också beskrivas som populism. (Jag vet att många bär på negativa och ofta oreflekterade fördomar om populism som något enbart negativt och moraliskt förkastligt. Det gör inte jag. Jag har stor respekt för demokratins behov av handlingskraft och av en effektiv rättsstat. I grunden är jag dock populist.)
Statsvetardocenten Katarina Barrling talade på seminariet om att populism kan växa ur "medborgerlig frustration över att den etablerade politiken inte är tillräckligt lyhörd inför utbredda folkliga uppfattningar."
Den tidigare statsvetarprofessorn Olof Petersson talade om att den "allmänna lärdomen" är att "gå på missnöjet när det kommer missnöjespartier" och inte gå på missnöjespartiet som sådant.
Att S vill skärpa sin förmåga att "se samma problem som vanligt folk gör" är sund populism. Men det räcker inte. För folklig trovärdighet krävs framförallt handlingskraft att effektivt rätta till de problem som vanligt folk ser.
Jag hoppas att ombuden på S-kongressen med öppna ögon dels ser vilka problem som "vanligt folk ser" och dels inser vad som krävs av politiken för att ta itu med problemen.