Widar I en debattartikel Corren (1 november) hävdar två centerpartister dels att "lösningen finns i mitten" och dels att "Talmannen bör ge Annie Lööf sonderingsuppdraget att bilda en mittenregering." Jag ska inte argumentera i sak mot de båda debattörerna. Syftet med att nämna deras artikel är att låta den illustrera en spridd missuppfattning om vad mittenpolitik är för något. Att en mer permanent lösning på dagens regeringsproblem så småningom kommer att finnas i "mitten", det är en självskriven sak. Vad som är mitten av politiken definieras av väljarna vid valen. Partier som är stora är per definition mer i mitten än vad små partier är. Stora partier är mer folkliga och speglar förmågan att förena människor av olika slag och sorter och med olika uppfattningar i ett och samma parti. Denna förmåga är mittenpolitikalstrande i sig själv. Där väljarna klumpar ihop sig; där bildas mitten. Svårare är det inte.

Det som ställer till det för regeringsbildarna i nutiden är att det inte finns någon riktigt uttalad mitt. Det politiska landskapet är spretigt och polariserat. Forna tiders självklara mitten- och regeringsparti Socialdemokraterna är förvisso fortfarande klart största parti och besitter därför ännu ansenliga doser mittenpotential. Men Moderaterna och Sverigedemokraterna närmar sig stadigt bakifrån. Och för varje procentenhet av tillväxt så knaprar M och SD åt sig mer och mer av mitten. Centerpartiet med lite drygt åtta procents stöd befinner sig dock långt bort från mitten. Ett parti som ratas av nästan 92 procent av väljarna är rakt ut sagt inget mittenparti. Centerpartister i allmänhet ute i landet har stor mittenkänsla; inget snack om den saken. Men Centerpartiet under Annie Lööf har alldeles för många bestämda och folkfrämmande uppfattningar för att kvala in i mitten.

Finns det någon mitten att hitta så är den belägen i skärningspunkterna mellan S, M och SD. Här finns de stora väljargrupperna samlade i förväntningar om minskad invandring, bättre integration och en starkare rättsstat med hårdare straff. Att C tycker att de är i mitten - men att de dumma väljarna inte fattar det - väger lätt i sammanhanget.

Annie Lööf kan kanske nå framgång i alla fall. Det är alls inte otänkbart att vägen mot att etablera den nya tidens mittenpolitik går via ytterkanternas småpartier.