Widars ledare Göran Hägglund är partiledare för Kristdemokraterna. 18 december gjorde Hägglund ett invandringspolitiskt utspel. Hägglunds debattartikel i DN var lite vag i konturerna. Det viktigaste med KD:s aktion var dock att det alls gjordes och att Hägglund lyfte fram en ambition att minska migrationens kostnader. Därmed var anden ur flaskan. Det monopol på invandringspolitik som de övriga partierna givit åt SD naggades i kanten när ett hyfsat vanligt parti utmanade SD som hastigt blivit riksdagens tredje största parti.

Göran Hägglunds utspel var av allt att döma en försöksballong inför det då aktuella extravalet i mars månad nästa år. Nu när valet inte blir av så finns risken att Hägglund lägger sin migrationspolitiska kritik på hyllan. Det vore emellertid ett stort och sorgligt misstag. Nu är det tvärtom ännu viktigare att KD håller i och inte backar inför änglakörernas anklagelser om rasism, inför historielösa statsvetare som tror att insikter om behovet av en restriktiv invandringspolitik kom till Sverige med SD eller inför politiska kommentatorers krassa beskrivningar av att KD bara är ute efter att få väljare från SD. Självklart är KD ute efter att få fler väljare. På det invandringspolitiska fältet är det ett vitalt samhällsintresse att till exempel KD - men gärna också S och FP - försöker attrahera nya väljare genom att markera att det finns andra uppfattningar och perspektiv än vad som utstrålas från ytterkantsspringarna SD och MP. I "decemberöverenskommelsen" försöker de övriga partierna att stoppa SD:s inflytande genom att införa ett mycket märkligt minoritetsstyre just vid budgetvoteringar. Det kommer inte att fungera. Sedan tidigare vet vi också att det inte fungerar att låtsas som att allt är frid och fröjd med migrationen och att det bara är rasister som gastar och larmar om sådant. Jag vet inte om det fungerar bättre - i meningen att bromsa SD:s tillväxt - att andra partier på allvar åter börjar bry sig om den mycket viktiga frågan om invandringens juridik, organisation och kostnader. Däremot vet jag att det oavbrutet behöver hållas järnkoll på utgiftssidan i vår generösa välfärdsstat. Det må sedan gälla pensioner, sjukförsäkringen, försvaret eller invandringen. Därför är det extra viktigt att Göran Hägglund utvecklar sina ståndpunkter även utan behovet av snabba röster till mars.