Widars ledare Efter att Uppdrag Granskning häromkvällen sänt sitt program om tiggarnas olagliga - eller i vart fall papperslösa - bosättningar i Malmö och i Bergslagen så chattade programledaren Janne Josefsson och hans medarbetare med tittarna.

Signaturen "En skattebetalare" skrev: "Bra att ni vågade visa sanningen. Det är väldigt ovanligt att media gör det."

Janne Josefsson svarade: "Ja, vi kan ha olika uppfattning vad som är sanning, men vi försökte göra ett hederligt reportage både i Bergslagen och i Malmö."

Läs gärna om behovet av en elak jäkel.

Det anmärkningsvärda är att Josefssons försök att göra "ett hederligt reportage" sticker ut så pass mycket som det gör i dagens mediesväng. Jag har naturligtvis inte full överblick. Men jag betvivlar att det har gjorts särskilt många tunga, genomarbetade och kritiska mediegranskningar av vare sig tiggeriets eller flyktingmottagandets infrastrukturer.

Särskilt under de senaste veckorna har bristen på försök till hederligt journalistiskt arbete varit extra besvärande. Redaktionerna har liksom tagit ställning för en sanning. Bedrivit kampanjer istället för att jobba. Den kritiska blicken, lusten att levandegöra vassa konfliktpunkter och ambitionen att berätta en flersidig historia har lagts på hyllan.

Förhoppningsvis bryter Uppdrag Granskning och Janne Josefsson den ängsligt menlösa dimma som lägrat sig över stora delar av det offentliga och etablerade Sverige.

Läs gärna om snedvriden bild av Sverige.

Ett "hederligt reportage" i Uppdrag Granskning är hårdvinklat och dramatiserat. Pang på konflikten. Onda där och goda där. Men konflikterna är inte påhittade. Tvärtom; i sina bästa stunder lyckas redaktionen lyfta fram ytterst relevanta och högst kontroversiella konflikter till den mediala och politiska ytan.

Enligt Rikspolisstyrelsen finns det ett stort antal så kallade "no-go-areas" i Sverige; platser där det kan vara farligt att vistas för människor i allmänhet och för uniformerade samhällsrepresentanter i synnerhet. Det är en djupt oroande samhällsutveckling. Vi får se upp så att det inte etableras no-go-areas även inom politiken och journalistiken. Eller gud bevare oss; inom myndigheter och statliga verk. För då riskerar rättsstaten att rämna.