”Var rädd om gråsossen” skrev Robert Höglund 2011 i ett av sina många inlägg i Folkbladets spalter. Ett 150-tal träffar finns det i vårt arkiv där ”Robert Höglund (S)” förekommer. Nu är det slut med det. Ledningen för Socialdemokraterna i Norrköping har offensivt uppmanat Höglund att säga upp sitt medlemskap i partiet. Partiets ombudsman Olle Vikmång säger i Folkbladet att Robert Höglund har ägnat sig åt ”grova övertramp, som strider mot Socialdemokraternas grundläggande värderingar om alla människors lika värde. (--) Det allvarligaste är att Robert Höglund har satt likhetstecken mellan islam och självmordsbombare, könsstympning och kvinnoförtryck. Han menar också att alla muslimer sympatiserar och har ansvar för detta”, säger Vikmång. Självklart bestämmer varje förening och klubb vilka personer man vill ha som medlemmar. Att efter snart 50 års medlemskap kicka ut Robert Höglund ur partiet framstår dock för mig som överilat och dumt.

Höglund är en ofta välformulerad skribent vars budskap är en mix mellan traditionella partiuppfattningar och egna tankar inifrån det stora och breda gråsosselägret. Robert Höglund har i sina texter bland annat varit kritisk mot sådant som moderater, sverigedemokrater, friskolor, riskkapitalister, privatiseringar och även haft invändningar mot Lars Vilks rondellhundar: ”Muslimer i Mellanöstern förstår inte varför vi i det kristna Europa, skall förlöjliga deras heligaste religionssymboler. (--)Vi bör som sanna demokrater, även konstnärer och journalister, ha respekt för andra människors religion och inte i onödan blåsa till strid.” (Folkbladet 2011)

Robert Höglund uttrycker sig inte klockrent om islam och muslimer i sin insändare och/eller i intervjun som fick partiledningen i Norrköping att peta ut honom ur partiet. ”Jag gav mig in på minerat område”, säger Höglund besviket i Folkbladet i lördags och konstaterar lite galghumoristiskt att ”Det talas mycket om yttrandefrihet just nu men det gäller väl bara för satirtecknare från Paris.”

Det är besvärligt även för människor som ägnar sig åt politik på heltid att alltid använda rätt termer och ord i politiskt känsliga sammanhang. Att Robert Höglund i sina argument hoppar mellan en självklar islamkritik och en svepande och tveksam kritik av alla muslimer bör därför inte förvåna. Sådant kan hända den bästa. I själva grundresonemanget är det emellertid ingen som helst tvekan om att Robert Höglund är en tänkande demokrat. Ansatsen i hans insändare om islam/muslimer var stark kritik mot de som vandaliserar moskéer och ett starkt försvar för varje individs rätt till sin egen tro. Detta försvar förenar Höglund med en kritisk inställning till vad han uppfattar vara innehållet i tron. Om detta kan man naturligtvis ha olika meningar. Vilket faktiskt är själva meningen med fri debatt och diskussion. Behandlingen av Robert Höglund snävar högst olyckligt in utrymmet för vad denna diskussion kan innehålla.

Robert Höglund är urtypen för vad man kärleksfullt kan kalla för gråsosse. I detta ingår att i olika variationer stå för det svenska, för det förnuftiga, för det vedertagna, för det demokratiska. Han är inte mer eller mindre god socialdemokrat än någon annan. Men han är definitivt för god för att behandlas så här. Socialdemokraterna i Norrköping borde ha varit mer rädda om Robert Höglund.