Debatt Den svenska vården blir allt mer avancerad och räddar allt fler liv. På 15 år har dödsfallen i hjärtinfarkt halverats, samtidigt som allt färre insjuknar. Även i Östergötland ser vi en tydlig trend där dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar minskar. Samtidigt är skillnaderna mellan olika delar av Östergötland – och mellan olika befolkningsgrupper – påtagliga.

Mona Olsson (V) och Lars Göran Ölander (V) lyfter (Folkbladet 13/8) fram att dödligheten är högre i Norrköping än i Linköping. Men utmaningen är större än så: Vi ser också hälsoskillnader mellan och inom länets mindre kommuner. Självklart är denna ojämlikhet i hälsa helt oacceptabel.

Den forskning av Tomas Faresjö och Hans Nilsson som Olsson och Ölander hänvisar till pekar dock på att det främst är socioekonomi och skillnader i livssituation och förutsättningar – snarare än skillnader i vården – som är orsaken till den ojämlika hälsan.

Därför krävs ett helhetsgrepp när det gäller folkhälsoarbetet. Jämlik hälsa i hela Östergötland är vårt mål. För att nå detta behöver vården komma närmare östgötarna. Det handlar om en förflyttning från sjukhusvård till tidiga förebyggande och hälsofrämjande insatser som kan göras på vårdcentral eller i hemmet.

Hälso- och sjukvården kommer dock inte kunna överbrygga de hälsoskillnader som finns i samhället på egen hand. Ohälsa hänger ihop med både levnadsvanor och livsvillkor och med fysisk och social miljö. Därför krävs breda insatser för att uppnå goda livsvillkor och en jämlik hälsa för alla som bor i Östergötland.

I detta arbete måste Region Östergötland och länets kommuner fortsätta att utveckla sina samarbetsformer och också ta vara på alla de goda krafter som finns i civilsamhället.