Widar I en serie artiklar granskar Aftonbladet ett stort antal fackförbund. Tidningens förtjänstfulla granskning har fokus på förbundsledningarnas resor, löner och förmåner i stort. Hälsan tiger still -antar jag – i flera utav de granskade fackföreningarna. Det som kommit fram om förbunden Byggnads, Transport och Ledarna (där jag själv för övrigt är medlem) är däremot ingen lisa för själen.

Det är något med ”andras pengar” som ställer till det för många av oss. Är avståndet till de där andra som betalar för alltihop tillräckligt långt så kan det gå riktigt illa. Moral, självdistans och normal försiktighet av sorten ”vakta din rygg”, riskerar att falla bort från medvetandet.

De nu aktuella granskningarna i Aftonbladet väcker minnen från de politikerskandaler som var mer vanliga för några decennier sedan. Då var det kontokorten som lade några extra verst mellan väljare och valda. På många håll i landet – bland annat Motala, Gävle, Stockholm – rullade vassa och uthålliga reportrar upp märkliga och smått absurda och solkiga miljöer där kontokort laddade med medborgarinbetalda skatter användes för att betala snart nog vad som helst.

Ingen sa nej och ingen sa emot när det ansågs helt i sin ordning att skattebetalarna skulle betala sprit, hotell och semesterliknande resor för politiker, politikers vänner och ibland även politikers familjer. Politikerna fick den hårda vägen lära sig vad det innebär att handha offentliga medel.

I många lite större fackförbund kan nog de inströmmande medlemsavgifterna ses som ett slags anonyma skatter; fria att använda till lite vad som helst. På något annat sätt är det svårt att förstå hur till exempel Ledarna ger ordförande och vd löner på 1, 7 miljoner kronor per år, åker på svindyra resor till USA för att ”inspireras” inför en strategikonferens eller fixar värstingtjänstebilar åt förtroendevalda och tjänstemän på kansliet.

När offentligheten smyger sig på i form av Aftonbladets granskande reportrar så blir det en soppa av alltihop.

Många av de granskade känner sig säkert orättvist behandlade. Och säkerligen har det överdrivits och hårdvinklats lite här och där. Så fungerar det. Men det går att undvika.

Den gyllene regeln för alla som hanterar andras pengar är att före varje utgift som godkänns ställa sig två frågor: 1. Kan jag försvara den här utgiften om den som skickat in pengarna stod framför mig? 2. Kan jag försvara den här utgiften om Aftonbladet ringer?