Debatt Norrköpings styrande kvartett vill i likhet med Eskilstuna införa ett system där tiggare får ansöka om tillstånd att tigga. Det skulle i så fall kosta 250:- för tre månader, om man följer Eskilstunas exempel.

Reaktioner på förslaget har inte uteblivit. Man kan inte förbjuda fattigdom brukar det heta och i den andan protesterar Vänsterpartiet och SSU i Norrköping. Det är ett otillständigt slag mot de allra fattigaste och utsatta människorna, menar man.

SSU:s ordförande Patrik Bannon anser i Folkbladet (13/8) att tiggeritillstånd bara är ett annat ord för förbud. – ” Vi anser att resurserna och tiden i stället bör läggas på att hjälpa de människor som behöver tigga.”

Artikelbild

| Robert Höglund följer tiggeridebatten i Folkbladet. Han anser för sin del att Karin Jonsson har rätt om att vänta och att Sophia Jarl har sina poänger.

Vänsterpartiets Niclas Lundström säger i FB (12/8): -” Vänsterpartiet tar kraftigt avstånd från förslaget att införa ett tillstånd för att få tigga i Norrköping Något de anser är ett försök till kommunalt tiggeriförbud. ”Vi tycker inte att politiker ska angripa samhällets fattigaste”.

Moderaten Sophia Jarl är också emot förslaget, FB (12/8). Men ur en annan synvinkel än SSU och Vänsterpartiets. Hon är rädd för att man genom förslaget legitimerar tiggeriet som en försörjningsform.

Ett kommunalt tiggeriförbud som blir ett otillständigt slag emot de allra fattigaste i samhället eller en legalisering av tiggeriet. Vem har rätt? SSU och Vänsterpartiet eller Moderaterna? Hur som helst är det nog klokast att göra som Centerns Karin Jonsson föreslår: Att först se hur det gått i Eskilstuna.

Inom arbetarrörelsen har man aldrig sett tiggeri som ett alternativ för fattiga. Utan tvärt om. Gör din plikt-kräv din rätt har varit parollen. Arbetaren skulle arbeta och göra rätt för sig.

Jag har därför lite svårt att förstå SSU:s och Vänsterns resonemang. Frågan är om inte Sophia Jarl har en poäng med att förslaget legitimerar tiggeriet. Det blir två klasser tiggare. De accepterade och godkända med tillstånd och de som inga tillstånd har. De tiggare som inte har tillstånd kan då avvisas av polisen. På 1800-talet sattes tiggare på fästning eller spinnhus enligt gällande lösdriverilag. Denna lag avskaffades först 1964. Det fanns inget behov av en sådan lag längre. Inte minst för att arbetarrörelsen under alla år förbättrat människors levnadsvillkor. Skall vi nu återinföra lösdriverilagen för att kunna fängsla icke legitimerade tiggare? Nej, det bästa vore att införa ett rikstäckande tiggeriförbud.