Gång på gång försöker regeringen sätta bilden av att flyktingkrisen nu är över. Som en konsekvens av det öppnar man upp för utökad anhöriginvandring och ny asylgrund. Det är djupt oansvarigt. För flyktingkrisen är långt ifrån över. Under 2018 var Sverige det land i EU som beviljade näst flest människor asyl i förhållande till befolkningsmängd. Till den siffran ska dessutom läggas kvotflyktingar och anhöriginvandrare.

Det stora mottagandet under många år har inneburit omfattande påfrestningar på samhället och blottlagt vår oförmåga att integrera människor från andra länder. Det tar nu åtta år innan hälften av alla nyanlända har ett arbete. För nyanlända som saknar gymnasieutbildning tar det hisnande 18 år. Varannan arbetslös är utrikes född. Skolorna, sjukhusen, socialtjänsten och civilsamhället arbetar fortfarande på högvarv för att hantera konsekvenserna av ett stort flyktingmottagande under många år.

Just nu har varken Europa eller Sverige en fungerande migrationspolitik. Därför krävs lösningar på såväl svensk som europeisk nivå, så att migrationspolitiken blir mer kontrollerad och förutsägbar. Moderaterna föreslår exempelvis förstärka resurser till EU:s gränskontroll och skärpta straff för grov människosmuggling. Samtidigt måste svensk politik ta ansvar för Sveriges situation. För att komma till rätta med integrationen måste migrationspolitiken vara stram under en lång tid framöver. Vår förmåga att integrera avgör våra framtida möjligheter att hjälpa människor som är på flykt. Migration och integration hänger därför mycket nära samman.

När Socialdemokraterna presenterade sin valplattform till EU-valet lyste de realistiska förslagen gällande migrations- och integrationsmisslyckandet med sin frånvaro. Man sätter alla sina förhoppningar till att EU:s kvarnar nu ska lyckas mala de problem som de själva i regering varit helt oförmögna att hantera sedan flyktingkrisen 2015. Regeringen tar inte heller ansvar för svensk migrationspolitik, utan öppnar upp för utökad anhöriginvandring och ny asylgrund.

Och i stället för att ta tag i Sveriges misslyckade integrationspolitik ägnar sig regeringen åt att brunsmeta sina motståndare, i EU och i Sverige. Vi moderater ägnar oss däremot åt att fokusera på kampen mot samhällsproblemen.