Nu när IS äntligen är på väg att förlora sina sista geografiska fästen har det blossat upp en debatt i flera europeiska länder, däribland här i Sverige, om vad vi ska göra med egna medborgare vilka har tagit del i eller bidragit till illdåden. Somliga har redan har återvänt till Europa, medan andra befinner sig i fångenskap eller fortfarande strider i de sista motståndsfickorna. Meddelanden går ut om att många vill ”hem”.
Den som anslutit sig till Islamska staten (IS) och på olika sätt har bidragit till de obeskrivligt avskyvärda brott som har begåtts i organisationens namn ska ställas inför rätta och dömas. Det är en moralisk förpliktelse för civiliserade stater att skipa rätt i fall som detta – allra helst när det rör sig om staternas egna medborgare. Målet måste vara att rättvisan förr eller senare ska söka upp varje skyldig person. Detta är vi skyldiga offren och även våra egna samhällen.
IS och dess föregångare i form av terrorgrupper i framförallt Irak och nätverket Al-Qaida hade som medveten strategi att marknadsföra sina terrordåd på internet. För den som inte medvetet har avskärmat sig är det omöjligt att förbli okunnig om de vidriga övergrepp som har begåtts. Personer som har tagit värvning i Islamska statens led har varit fullt medvetna om vad de har gett sig in på. Organisationens uttalade mål har varit att skapa ett nytt kalifat, som steg för steg skulle erövra den muslimska världen och sedan även Europa. Som medel har IS begått och låtit begå krigsförbrytelser, massmord, folkfördrivning, systematiska våldtäkter och utövat tortyr som trotsar all beskrivning. Organisationen har även utfört terrordåd i Europa.
Vår syn på det hela är klar. De svenska medborgare som har anslutit sig till IS har både förrått sitt land och det civiliserade samhället. Svenska politiker från såväl vänsterblocket som den tidigare alliansen har emellertid varit oerhört senfärdiga och lagstiftningen finns inte på plats för att Sverige ska kunna agera som sig bör. Den förlorade tiden innebär också att svårigheterna att åtala och döma IS-terrorister i Sverige kommer att förbli betydande, även om lagändringar skulle göras i dag.
Till detta kommer att Sverige inte har någon som helst kontroll över personers rätta identitet, vilket inte minst bevisas av att det förekommer så många multipla identiteter registrerade av svenska myndigheter. Sverige riskerar helt enkelt att bli en fristad för terrorister. Fakta talar sitt tydliga språk. Trots att det bedöms att runt 150 personer vilka har stridit eller verkat för IS i Syrien och Irak har återvänt till Sverige, pågår ingen lagföring. Detta är helt oacceptabelt.
Vi ser dock en given lösning: Inrätta en internationell tribunal enligt mönster från tidigare rättsskipning efter brott mot mänskligheten, såsom rättegångarna i Nürnberg, Haag-tribunalen gällande förbrytelser i forna Jugoslavien och Internationella Rwandatribunalen. EU borde vara drivande i frågan och förhandla fram ett folkrättsligt fördrag via FN samt bidra med resurser. Tribunalens säte bör lämpligen vara i något av länderna i området – förslagsvis i Irak.
En viktig fördel med att inrätta en internationell tribunal enligt tidigare modeller är att det lär bli lättare att lagföra och döma IS-terrorister på det viset, eftersom det finns förutsättningar att utgå från lagar som gällde i de territorier där personerna verkade. Praktiska skäl talar också för en tribunal i något av länderna i området. Målsägande, anhöriga, vittnen, bevismaterial och – inte minst – många av förövarna själva befinner sig där. Vidare kan Sverige och andra europeiska länder fortsätta att förvägra IS-terrorister och deras medlöpare konsulär hjälp för ”hemresa”.
Viktigast av allt är dock att en IS-tribunal kanske är det enda effektiva medlet för att vi ska leva upp till vår moraliska skyldighet att skipa rätt. Sverige och svenska riksdagspolitiker har tyvärr visat sig oförmögna att handla i tid, samtidigt som varje förlorad dag ökar risken för att skyldiga kan undgå rättvisan och i stället fortsätta med terrorverksamhet i Sverige. En internationell tribunal innebär ett långsiktigt och systematiskt arbete. Den kan mycket väl få finnas till i flera årtionden framöver.
Varje person som på plats har medverkat till Islamska statens illdåd ska veta att uppgifter från olika staters underrättelsetjänster samlas in, att utredning pågår och att personen kan komma att ställas till svars för sina gärningar. Dessutom ska varje person som i dag eller i framtiden överväger att ansluta sig till IS-liknande organisationer veta att den typen av gärningar med stor sannolikhet kan leda till domstol och straff. För att detta ska fungera krävs det internationell samverkan och att det finns en organisation som driver detta framåt.
Jakten på nazistiska förbrytare pågår fortfarande och kommer inte att upphöra förrän alla med säkerhet inte längre kan vara i livet. IS-förbrytarna förtjänar samma behandling.