När jag skriver detta är jag nyss hemkommen från Centerpartiets stämma i Karlstad med spänstiga debatter och frågor där ombud och partistyrelsen var oense. Så skall det vara i ett frihetligt parti. Men överlag var det en stor samstämmighet på riktningen för partiet. Detta skall ses i ljuset av ett politiskt landskap stadd i förändring och ett politiskt år sedan valet, som minst sagt inneburit förändringar i det politiska landskapet. Vi lever i en tid av stora komplexa samhällsförändringar; migration, digitalisering, nya hotbilder internationalisering och nya värderingsmönster som exempel. Politik sätter inte dagordningen på allt, tack och lov. Politiken har som uppgift att ibland leda utvecklingen, men ibland parera, reagera på nya företeelser och mönster och värna utsatta grupper och demokratiska institutioner. I samband med stora samhällsförändringar drar partierna olika slutsatser och då bildas nya partier och nya samarbetsmönster växer fram. Beroende på samhällsförändringarna så måste partier ge svar på de frågor som uppstår i ett nytt landskap. De partier som klarar detta blir relevanta och får medborgarnas uppmärksamhet och stöd.

Det är ett historiskt faktum vi i Sveriges demokratiska historia har sett olika koalitioner. Centerpartiet har samarbetet på olika sätt genom åren, i synnerhet när samhällsförändringarna varit kraftfulla. Det finns ett mönster här: 30-talet med kohandeln, 50-talets uppgörelser, 70-talet där Fälldinregeringen bröt ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav, 90-talet med sanering av ekonomin och 00-talet med Alliansregeringen. Det sker förändringar i det politiska landskapet till följd av stora händelser. Krisen och krigen i Mellanöstern de senaste 20 åren har påverkat Sverige och Europa i högsta grad, så även de politiska partierna. Polariseringen har förstärkts, där utvecklingen som exempelvis sker i Polen och Ungern kräver både eftertanke och motvärn.  Det senaste åren har partierna omprövat sin politik och många svåra, men nödvändiga beslut togs till följd av ett svårt parlamentariskt läge. 

Den blockpolitik som har varit standard i många år är på väg att lösas upp. Jag upplever att politiken nu är i en sökarfas, där olika idéer prövas offentligt för att se om förslagen vinner väljarnas gillande. Troligen fortsätter det under det närmaste åren. Men till valet 2022 måste, för att vinna framgång, tydliga idéer om ett bättre Sverige göras begripliga och förstådda av väljarna. Detta är en utmaning i en tid av stora förändringar. Kanske vi stället för två block ser tre ”höskullar”; En vänster, en mitt och en höger där partierna får bestämma sig vilken riktning de skall gå.

Det kan bli så att vi får ett landskap där partierna redovisar sin politik inför väljarna tämligen oberoende av varandra, ber om ett mandat av väljarna att efter valet i riksdagen hitta bästa regeringslösning just utifrån mandatfördelningen. Det är ju inget nytt, men valet 2018 dominerades av spelteorietiska resonemang där svar avkrävdes vilken regering partiledarna var beredda att stödja. Partierna fick hela tiden svara på hypotetiska frågor om det ena eller andra resultatets påverkan på det egna partiets vägval innan vi hade ett valresultat. Det kan bli lite mer kommunval även över riksdagsvalet. Det vill säga att när medborgarna bestämt sig för mandatfördelningen i riksdagen, finns en förståelse hos väljarna att partierna sonderar efter bästa möjliga lösning oberoende av historiska block eller förhandsspekulationer från media. Det ligger naturligtvis ett dilemma i detta då väljarna på ett sätt har rätt att veta på förhand vilka regeringskonstellationer som kan komma att styra. Kommer väljarna acceptera mer oberoende partier och mindre blockpolitik till priset av att inte veta på förhand vilken regeringskonstellation som bildas efter valet? 

 

Mycket står på spel i ett föränderligt landskap. En sak vet vi, engagemanget bland medborgarna i vilken riktning landet går är mycket stor. Valdeltagandet ökar val efter val, människor följer och diskuterar samhällsfrågor på arbetsplatser, vid fikabord, på sociala medier. Marcus Oscarsson är en riktig TV-stjärna och folkbildare i TV4. Engagemanget bådar gott. De partier som förstår, tolkar och omsätter detta engagemang bäst kommer bli belönade av väljarna.