Widars ledare Journalisten Mia Odabas leder ett radioprogram som heter "Smarta samtal". Programmet sänds som ljudfiler på Internet; så kallad podcast. I det senaste programmet möts två politiska varelser för att samtala om socialdemokratiska och moderata fantomsmärtor och om alltmer irrelevanta konflikter. Jag lyssnade med stort intresse.

Pär Nuder har levt större delen av sitt liv i S-toppen. Som statssekreterare, samordningsminister och finansminister hos Göran Persson hade han mycket stort inflytande på socialdemokratiska regeringars strategiska och taktiska avväganden i dagspolitiken. Jag har själv sett honom i aktion i det dagliga jobbet och har sällan – om ens någonsin - träffat någon så smart och slipad och så genuint intresserad av politisk utveckling som Pär Nuder.

Läs gärna: Widars ledare om Pär Nuders bok.

Han lämnade med buller och bång sitt uppdrag som ekonomiskpolitisk talesperson 2008 i en konflikt med partiledaren Mona Sahlin. Nuder drar sig numera fram som rådgivare och styrelseledamot för offentliga och privata intressen.

Mikael Odenberg har levt större delen av sitt liv M-toppen. Som gruppledare och som ekonomiskpolitisk talesperson för Moderaterna hade han inte minst mycket stor påverkan på framväxten av succén nya Moderaterna. Jag har själv sett honom i aktion på M-stämmor och på seminarier av olika slag och imponerats över hans strategiska sinnelag och av hans förmåga att tänka i flera politiska led.

Mikael Odenberg lämnade uppdraget som försvarsminister 2007 i en bullrande och bångande konflikt med stats- och finansministrarna. Odenberg tjänstgör numera som generaldirektör i Svenska Kraftnät.

Det mest intressanta med samtalet mellan dessa båda före detta politiker och partigängare är hur pass genomtänkt och välartikulerat som de pläderar för närmare samarbete mellan S och M.

Fantomsmärta är ju något som sägs kunna drabba en person som blivit av med en kroppsdel. Benet är borta men smärtan finns kvar. I politiken har den gamla tvåblockkonflikten mellan arbete och kapital och mellan S och M alltmer ersatts av konflikten mellan å ena sidan globalisering/klimat/feminism och å andra sidan det var bättre förr/jävla etablissemang/invandringens fel. Och de två blocken har blivit tre. Men S och M beter sig fortfarande som om den gamla konflikten styr som förr.