Widars ledare Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström vill inte ha några "tvära kast" i säkerhetspolitiken. Det slog de fast på DN Debatt i går; några timmar innan regeringens särskilde utredare Krister Bringéus publicerade expertrapporten om Sveriges internationella samarbeten inom försvars- och säkerhetspolitiken. Statsråden argumenterade för Sveriges "defensiva profil" i säkerhetspolitiken: "Kombinationen av militär alliansfrihet, höjd nationell försvarsförmåga och fördjupade samarbeten är vårt sätt att hantera utmaningarna vi står inför utan att bidra till ökad spänning i vårt närområde."

Det där med "spänningen i närområdet" betyder på vanlig svenska att regeringen inte vill egga en redan retad ryss ännu mera genom att gå med i Nato. Det finns stöd för regeringens hållning i Bringéus rapport. Praktiskt nog finns det även stöd för Natoanhängarnas hållning i rapporten. Expertgruppens slutsats är att ett svenskt medlemskap i Nato sannolikt skulle ha en "konfliktavhållande" effekt i Östersjöområdet.

Natofrågan har stötts och blötts i decennier. Det nya som har hänt på senare tid är att samtliga fyra borgerliga partier numera förordar medlemskap i försvarsalliansen. Tidigare när Centerpartiet och Socialdemokraterna krokade arm på nejsidan var Natofrågan stendöd. Nu består Natonejmajoriteten i politiken av S, SD, V och MP. Vilket inte är så kul för Socialdemokraterna. Ett annat nytt inslag i den svenska Natomiljön är att det numera finns betydande numerärer av de svenska medborgarna som kan tänka sig att det är bra om Sverige går med i Nato. I vissa undersökningar har det rentav funnits en majoritet för Ja till Nato. En avgörande skillnad mellan nu och förut är naturligtvis också att Ryssland återigen uppträder militärt aggressivt mot sina grannar och respektlöst mot nationsgränser.

Sakligt sett vore det inget tvärt kast alls för Sverige att gå med i Nato. Tvärheten i kastet är jämförbart med paret som efter 30 års samboende går och gifter sig. Retoriskt är det dock ett tämligen tvärt kast för S att argumentera för medlemskap. Jag har respekt för behovet av långsamhet och glädjer mig åt de glidande formuleringarna som tryckts in i Hultqvists och Wallströms artikel: "Det finns inget acceptabelt försvar eller motiv för det ryska agerandet och det måste hållas i minnet när vi bedömer vilka mått och steg som ska vidtas i framtiden. (--) Nu handlar det om att hitta dagens förnuftiga balanser.

Kastet blir dag för dag allt mindre tvärt.