Widar Politik är ett svårt och sammansatt hantverk. Vilket de dryga tre månaderna av regeringsbildningstrassel är ett gott exempel på. Partiledarna och deras närmaste i politiken är inga dumskallar. Långt därifrån.

Att de ändå inte lyckats få till en någorlunda funktionell regering under alla dessa dagar är därför inte ett resultat av kunskapsinkompetens. Problemen bottnar väl snarare i att fler partier än vanligt sitter fast i låsningar och rationaliteter som inte är särskilt anpassade till dagens politiska landskap.

Nu behövs färre "aldrig-politiker" och fler "låt oss titta på saken-politiker".

Politik är svårt. Men det är inte avancerat på det där listigt, långsiktigt och strategiska sättet som somliga kanske tror. Politiker tänker sällan i flera led långt fram i tiden.

Den amerikanske statsvetaren Charles Lindblom har en bra beskrivning av hur det oftast går till i politiken. I artikeln "The science of muddling through" från 1959 (Ungefär vetenskapen om att "trassla sig fram") skriver Lindblom om att toppolitiker sällan är så rationella som många kanske tror och som det ofta framställs i efterhand. Politik växer fram del för del i en känslig process där anpassning till opinioner spelar en stor roll.

Charles Lindblom understryker också de informations- och kunskapsbrister som är en integrerad del av alla stora och långsiktiga beslut. Det går inte att veta vad som händer i framtiden.

Henry Pettersson är forskare med bakgrund i socialdemokratin. Jag återvänder ofta till hans briljanta doktorsavhandling "Den försiktiga kameleonten" (Universitetsbiblioteket 2004) där Pettersson tecknar en bild av S på ett sätt som är nära länkat till Lindbloms vetenskap om att trassla sig fram:

"Kameleonten är ett försiktigt djur som vid behov anpassar sin färg efter omgivningen. (--) S har visat en relativt god förmåga till politisk anpassning gentemot nya idéströmningar och väljaruppfattningar. (--) Det är en ideologi och ett parti för konservativa samhällsförändrare, för dem som vill ha lagom förändring."

Och vem vet? Släpper man aldrigretoriken gentemot SD så kan kanske Socialdemokraterna börja trassla sig fram som i fornstora dar?