Gubbängsskolan i Stockholm hotas av böter på 1, 5 miljoner kronor. Det är den statliga myndigheten Skolinspektionen som genom att flagga med böter hoppas få skolägaren Stockholms kommun att på allvar rätta till problemen på skolan.
Skolinspektionen har följt Gubbängsskolan sedan förra våren. "Det är en extrem och fullständigt oacceptabel situation", säger myndighetens generaldirektör Ann-Marie Begler till TT. Miljön på skolan kännetecknas enligt Inspektionen av grava ordningsproblem där elever "skallar och sparkar" andra elever. Även lärare har misshandlats. Den biträdande rektorn har skallats. Lärarnas tillsägelser ignoreras av de våldsamma eleverna. "Kunskapsresultaten sjunker", säger Begler.
En ansvarig grundskolechef säger till TT att problemen har varit kända i två och ett halvt år. "Vi har jobbat intensivt och har en hel del insatser på gång", säger grundskolechefen.
Det kan omöjligt vara sant.
"Intensivt" är helt enkelt inte ett ord som passar samman med "två och ett halvt år." Jag har själv erfarenhet av att leva och verka i ungdomsmiljöer som från och till riskerar att domineras av destruktiva informella ledare. Så jag har därför respekt för att uppgiften kan vara svår. Men i den ena ringhörnan står faktiskt den samlade vuxenkompetensen hos Sveriges största skolägare Stockholms stad. Medan det i den andra ringhörnan finns ett gäng våldsamma småungar som terroriserar en skolas högstadium.
En "intensiv" insats skulle ha avgjort matchen för länge sedan. I sådana här lägen är det nämligen bara en sak som det handlar om: Att vinna matchen; se till så att de vuxna tar befälet över skolan och skapar fysisk och psykisk trygghet.
Jag förordar inga speciella metoder för att vinna matchen. För att kunna uttala sig om sådant måste man vara på plats och känna miljön och situationen in på bara skinnet. Det kan vara allt från stjärnpedagoger och superledare till biffiga ordningsvakter och/eller psykologer som ska sättas in i en intensiv insats. Förmodligen talar vi om en kombination av allt det ovan nämnda och mer därtill.
Två och ett halvt år är kort sagt en otillständigt lång tid. Mer än hälften av de berörda elevernas enda högstadietid i livet har slängts bort.
Skolägaren borde inte få böter. Skolägaren borde åläggas att betala bästa tänkbara intensivundervisning för alla elever som drabbats av skolägarens saktfärdighet.