På Flygvapenmuseet i Malmslätt strax utanför Linköping finns en fantastisk installation där man som besökare stiger rakt in i kallakrigsstämningar från 1950- och 60 -talen. Just i den miljön arrangerade museet en försvarspolitisk debatt i onsdags kväll. Jag var där.
Kallakrigsmiljön utgjorde en lämplig fond till debatten mellan de åtta ledamöterna från riksdagspartierna. I taket över politikerna och den stora publiken hängde ett ryskt jaktplan av samma sort som sköt ner det svenska DC-3 planet när det var ute på ett underrättelseuppdrag över Östersjön 1952. Och över de debatterande politikerna svävade Rysslands president Vladimir Putin som en osalig och möjligen hotfull ande. Ryssen. Ständigt denne ryss. Det är sedan århundraden tillbaka svenska politikers öde att alltid behöva förhålla sig till den från och till mäktiga grannen i öst.
Det svenska försvaret rör sig i flera olika verkligheter. En av verkligheterna är självklart att försvaret på många platser och i många aspekter är högteknologiskt, avancerat, högst stridsdugligt och kompetent. Medan försvaret i andra delar har stora problem med personalrekrytering och med till exempel drastiskt sjunkande antal flygtimmar för Jaspiloter.
En annan verklighet är att det skiljer ytterst lite mellan vilka ekonomiska resurser som de politiska partierna just i dag vill rikta till det militära försvaret. Det framkom under kvällen i Linköping att skillnaden är runt 900 miljoner kronor; vilket i det här sammanhanget inte är mycket att orda om.
Den tredje verkligheten är ryssen. Annekteringen av Krim och Rysslands militära tryck mot Ukraina har gjort Sveriges klassiska fiende mer tydlig igen. Försvarspolitikerna från S, V, MP och SD hävdade med olika tonfall och argument att sådant som svenskt och finskt Natomedlemskap och/eller en kraftig bestyckning av Gotland – vilket ska förhindra Ryssland att använda Gotland som brohuvud i attacker mot Baltikum – skulle öka spänningen runt Östersjön och möjligen provocera Ryssland i onödan. Debattörerna från FP, C, M och KD hävdade med olika grader av bestämdhet att de fyra oppositionspartierna mer eller mindre gick i Putins ledband genom att föra fram sådana defensiva och mot ryssen undfallande argument.
Försvarspolitiken är så gott som aldrig ens en halvhet fråga i valrörelser. Förmodligen har vi haft turen att leva i fred och välstånd för länge för att på allvar tro att Sverige skulle kunna hamna i krig på hemmaplan. Men saker och ting kan ändras.