Desto bättre det går för de Gröna i opinionen, desto mer distanserar sig partiet från vad som allmänt brukar betraktas som regeringskapabilitet i Sverige. Detta är miljöpartiets styrka och svaghet.
Det är en styrka att ifrågasätta det bestående och de rådande normerna. Den är den attityden som skapar attraktion inte minst hos unga medborgare. Även jag tilltalas av detta drag i MP:s själ och dna. Det passar in i hur jag ser på världen. Att inte alltför mycket bita sig fast i det bestående är dessutom vad jag förstår ett väl beforskat framgångsrecept för vår planet. Grundläggande saker som barnadödlighet, svält, analfabetism och förekomsten av förtryckande diktaturer och krig har påtagligt utvecklas åt rätt håll. Vilket i allt väsentligt beror på att gamla världsordningar och normer har utmanats av global frihandelsekonomi och kommunikationstekniska framgångar.
Miljöpartiet har naturligtvis poänger när de ifrågasätter vårt samhälles symbioser med sådant som bensin, uran och långa landsvägstransporter. Förr eller senare kommer antagligen dessa låsningar att lösas upp och ersättas av andra. Miljöpartiets attityd är att den som då ligger i framkant har störst chans att göra nytta för klimat och välfärd. Framkantens närhet till avgrunden ska dock inte förtigas. Politiker som tror sig om att kunna springa långt före vetenskap och allmänna rättsuppfattningar är sällan särskilt samhällsnyttiga. För miljöpartiets del gäller även svagheten att lusten att fasa ut det bestående leder till minst sagt dynamisk bokföring i den ekonomiska politiken.
MP håller sig med ett förslag till statsbudget där skatterna på sådant som partiet anser vara samhällsonyttigt höjs i betydande omfattning. Med dessa skatteintäkter ska en rad långsiktiga välfärdsreformer finansieras. Kruxet är att syftet med beskattningen av miljöfarliga verksamheter är att intäkterna från de skattebaserna ska krympa. Medan däremot utgifterna ligger kvar permanent. Sådan bokföring håller bara i opposition.
MP:s utmaningar av det bestående är dessutom och överlag väldigt ensidiga. I frågor om företagande och vinster omfamnar partiet utan att blinka forntida socialistiska dogmer från 1800-talet. Vilket är trist. Gamvänsterikoner borde gnissla tänder över MP i minst lika stor omfattning som vad högerdito plägar göra.