En topplista på de 50 viktigaste makthavarna inom ett centralt samhällsområde landade på mitt bord häromdagen. På listan finns 18 politiker, åtta myndighetschefer, åtta forskare, fyra företagsledare, fyra fackliga ledare, fyra organisationsledare, tre journalister och en (1) verksam lärare.
Så ser skolans maktlista ut enligt tidningen Dagens Samhälle. Inget ont sagt om någon av personerna på listan. I toppen utbildningsminister Jan Björklund. I botten av toppen Mimmi Garpebring som är ordförande för Sveriges elevråd SVEA. Och mellan Björklund och Garpebring återfinns 48 andra hedervärda människor. Inte så mycket att säga om på ett sätt. Ur ett annat perspektiv får jag för mig att listans helhet och sammansättning säger något viktigt om den svenska skolans situation. Och då tänker jag inte enbart på att endast 1 av skolrankingens 50 viktigaste personer är en verksam lärare eller på att - i vår globaliserade värld - inte en enda internationell auktoritet finns med på listan.
Det som förenar väldigt många av de topprankade makthavarna är deras bestämda uppfattningar om saker och ting som har med skolans "hurfrågor" att göra. Här finns starka förespråkare för förstatligande av skolan, för betyg, mot betyg, mot företag, för företag, för skolbibliotek, för jämställdhetsplaner, mot riskkapitalbolag, för mindre klasser, mot nationella prov, för nationella prov, för skolval, mot skolval, för högre lärarlöner, mot lärartäthet, för lärartäthet, för mer pengar till skolan och mot mer pengar till skolan. För att nu bara nämna några av de kända debattståndpunkter om hur skolan bör vara som framförs av de topprankade listdeltagarna.
De som har fokus på vad som ska uppnås i skolan är mer fragmentariskt företrädda på listan. Vilket väl ändå borde vara själva kvintessensen med utbildning? Vad som uppnås i form av kunskaper och bildning är väl viktigare än graden av politisk korrekthet i hur det görs?
En topplista över skolans 50 viktigaste personer borde krylla av framgångsrika pedagoger som visat och visar att de har makten att skapa undervisningssituationer som förädlar och lyfter de elever som de ansvarar för. Pedagogerna är skolans makthavare. Den dagen som skolans verkliga maktutövning återspeglas på rankinglistorna; den dagen får politiker, fackledare, byrådirektörer och skribenter börja bråka om hur något annat absolut måste göras. Den dagen räknar vi kunskaper och resultat i stället för bibliotek och vinstkronor.