Politik brukar ofta beskrivas som ett slags kamp om dagordningen. Partier och intresseorganisationer krigar om vilka frågor som ska uppfattas som viktigast och om hur olika problem ska tolkas och uppfattas. För att dänga i med ett monsterord så står striden om vem som har problemformuleringsinitiativet.
Alliansregeringen tampas sedan en ganska så lång tid tillbaka med en besvärlig motvind i opinionen. Det tycks liksom inte spela någon roll vilka utspel de gör eller vilka förslag de för fram. Den viktigaste förklaringen till alliansens position i opinionen är enkel och jordnära: Efter snart åtta år vid makten börjar regeringen bli nedsliten och utnött. Åtta år är en väldigt lång tid i dagens ständiga mediebrus. Även om det vore så att regeringen har rätt om det mesta så får de inte rätt. Folk har börjat slutat lyssna. "Jaha, är det den där Borg som är ute igen". Typ.
En annan möjlig delförklaring är att huvuddelen av den politiska kritiken mot Alliansen kommer från vänsterhåll. Vilket självklart inte är så konstigt med tanke på hur oppositionen ser ut. Men regeringen skulle faktiskt må bra av att även kritiseras från höger.
För någon vecka sedan lyssnade jag PJ Anders Linder. Han var tidigare politisk chefredaktör på SvD och har numera ansvaret för kultur- och samhällstidskriften Axess Magasin. Linder pekade på att regeringen (framförallt Moderaterna) har ett stort eget ansvar för vindkantringen i den politiska regeringskritiken.
I sin iver att markera de nya moderaternas mittenposition har såväl Reinfeldt som Borg gjort vad de kunnat för att distansera sig från tidigare politiska fränder inom organisationen Svenskt Näringsliv. Företrädare för Svenskt Näringsliv som fört fram kritik när det gäller till exempel skatter, företagande och arbetsrättslagar har avfärdats som "särintressen" som det inte är så mycket att bry sig om. Liknande öden har drabbat ÖB och generaler som önskat sig mer pengar till det militära försvaret.
På kort sikt tjänade säkert Alliansen på den tuffa attityden mot generaler och direktörer. På lite längre sikt blir det mer problematiskt. Enligt PJ Anders Linder fungerar alliansens avståndstagande även som ett slags bekräftelse av vänstervinkeln. Vilken därmed förstärks. Vilket bidrar till nedslitningen. När alla skäller på regeringen från ett håll så skaffar sig det hållet problemformuleringsinitiativet. Som man bäddar får man ligga, sa inte PJ. Men det säger jag.