I måndags kväll sände Aftonbladet Sveriges första on-line sända partiledardebatt. I kväll samlas partiledarna hos Expressen för en motsvarande övning. Jag är säker på att Expressens Niklas Svensson kommer att göra ett lika bra programledararbete som vad Aftonbladets Karin Magnusson gjorde i måndags kväll. Programledarna är dock bara den översta kammen på den digitala förändringsvåg som kvällstidningarna skapar. Här finns framtidsinriktade ägare, modiga chefer och begåvade redaktioner som är beredda att satsa järnet på att skapa en digital miljö där journalistiskt nyhetsarbete och samhällsbevakning ska löna sig ekonomiskt.
Att kvällstidningarna springer i frontlinjen är inget att förundras över. Det är just frontspringande som är kvällstidningarnas kännetecken.
Partiledarna är ju som de är; har de personligheter som de har. Aftonbladets debatt visade emellertid att upplägget av en debatt har stor betydelse för hur partiledarna uppträder. Jag upplevde det till exempel som om Annie Lööf (C) och Gustaf Fridolin (MP) kom mer till sin rätt hos Aftonbladet än vad de gör i TV-kanalernas debatter.
Kvällstidningens tilltal är sedan begynnelsen mer kaxigt och rättframt än vad som är vanligt i andra mediesammanhang. Det var intressant att se hur pass väl och ömsint som Aftonbladet har överfört sitt tilltal i papperet till de digitala plattformarna.
Ett exempel är att Aftonbladets politikchef Lena Mellin kommenterade efter några av de fem akterna i debatten. Kommenterande av detta slag är något som Mellin gjort hur länge som helst i papper och i korta inslag i webbtv.
Att mixa Mellin med en partiledardebatt var en fullträff. Kunnigt men samtidigt lite buffligt och ohögtidligt förklarade hon varför partiledarna gör som de gör och säger som de säger. Och detta utan ett spår av det slags obehagliga cynism och översitteri som annars ofta åtföljer sådana kommentarer. Strålande, kort sagt.
Aftonbladet hade valt att låta ungdomar bestämma vilka frågor som partiledarna skulle diskutera. Vilket förstås är en ansats som är helt analog med en digital programsatsning av detta slag. Aftonbladet visade också med besked att ungdomlighet inte på något sätt är synonymt med ytligt tramsande. Tvärtom var det en mycket bra debatt.
Jag vet inget om hur många som tog och tar chansen att titta på kvällstidningarnas partiledardebatter. Men jag hoppas att vi blir många. Och jag hoppas att mediehusen har bra intäkter på programmen. Det behövs om framtidshoppet om god journalistik och samhällsbevakning ska hållas levande.