Klarar vi av att upprätthålla de höga ambitionerna inom den skattefinansierade äldreomsorgen när alltfler överlever tidigare dödliga sjukdomar för att i ökande omfattning, och långt senare i livet tyna bort av ålder i omsorgskrävande tillstånd? Ägnar sig politiker hellre åt "pajkastning" om företag och vinster istället för att ta upp de svåra frågorna med väljarna?
De frågorna diskuterade bland annat professor Mats Thorslund på ett seminarium i onsdags. På gårdagens ledarsida redogjorde jag för Thorslunds mycket intressanta perspektiv. Läs den texten här.
Jag vill för min del hävda att politiker - i vart fall de som de senaste decennierna har befunnit sig i regeringskanslinära kretsar - under lång tid har haft ögonen på vilka krav som den stigande livslängden ställer på samhällsmaskineriet. 1990-talets stora pensionsreform är det tydligaste exemplet på vad som gjorts.
Ålderspensionens konstruktion är full av sporrar att arbeta längre upp i livet. Fler år i skattefinansierad äldreomsorg matchas mot fler äldre och skattebetalande löntagare.
Pensionssystemet är inte det enda exemplet på politiska insatser som är förberedelser för att steg för steg, och utan någon större dramatik, kunna rikta mer resurser till äldreomsorgen.
Överföringen av hemsjukvården från landstingen och till kommunerna kan ses som en åtgärd för att ransonera tillgången på resurskrävande omsorg. De stora vård- och omsorgsföretagens investeringar tillför nya pengar till sektorn. Vi ska heller inte tänka bort vare sig omsorgsförsäkringar eller måttfulla kommunskattehöjningar.
Bettina Kashefi är chefekonom på kommunförbundet SKL. På seminariet i onsdags redogjorde hon för alla de arbeten i åldersfrågan som sedan länge pågår i Kommunsverige. Mitt intryck är att politiker och stat och kommun har bra koll. Allt är förvisso inte valvinnande populärt att tala högt om. Det är som det är med den saken. Men jag lever hellre med politiker som hummar i de stora frågorna än med babblande dito som inte hajar.
Jonna Bornemark är föreståndare för Centrum för praktisk kunskap på Södertörns Högskola. Hennes framträdande på seminariet gjorde starkt intryck på mig. Bornemark utgår från äldreomsorgens medarbetare; dels de som jobbar nu och dels de som ska rekryteras. Hennes tankar om tid för "en klapp på kinden", empati och utrymme för medarbetarnas intuitiva kunskaper är hyperviktiga för all omsorg värd namnet.