Om några veckor drar valrörelsen igång. En sak jag hoppas att vi slipper höra i valkampen är politiker som lovar si eller så många "riktiga jobb" om den eller denna reformen genomförs. Det finns nämligen knappast något som är så pass korkat som att lova ett visst antal jobb.
Jobblovandet tycks emellertid ha en mycket stark dragningskraft på valrörelseaktiva och reformlanserande politiker. Politik är en sysselsättning med gamla anor och traditioner. Så Thorbjörn Fälldin var säkerligen inte först. Men den gamle centerledarens 1970-talslöfte om 400 000 nya jobb är det första precisa jobblöfte som fastnat på mitt minnesband.
Det som stör med löften av det här slaget är att det underliggande budskapet är att politiker i förväg kan räkna ut om att vi gör så här med skatterna, vinsterna, utsläppen, arbetstiden och/eller med något annat så kommer företag, arbetsgivare och arbetstagare att bete sig exakt på det sättet som det är tänkt.
Politiker kan givetvis skapa jobb. En kommun kan besluta om att öppna en ny förskola där det ska anställas åtta förskollärare. Ett landsting kan besluta om att öppna en mottagning där det ska anställas fem specialistsjuksköterskor. En riksdag kan besluta om att bygga ut Samhall där tusen långtidsarbetslösa med funktionshinder ska arbeta och där 75 arbetsledare ska anställas. Sådana beslutslöften är helt okej under förutsättning att de är finansierade med riktiga pengar. Jobblöften som går utanför den egna beslutssfären är däremot på sin höjd förhoppningar, önskningar och fantasier. Att det förhåller sig på det viset vet de allra flesta politiker. De vet att vi lever i en marknadsekonomi där jobb försvinner och skapas genom myriader av beslut som fattas på företagsekonomiska grunder. Ändå återkommer flummiga och fluffiga jobblöften gång efter gång.
Angelägna samhällsfrågor som lönsamheten hos tjänsteföretag i konsumentledet och skatterna på arbetsinkomster debatteras inte seriöst. Allt förvandlas till sifferexerciser om hur många jobb som skapats - om det överhuvudtaget skapats några jobb - och om hur mycket skattebetalarna har fått betala för varje jobb.
Ett riktigt jobb skapas när någon anser att det behövs, anser sig ha råd att betala för jobbet och hittar en lämplig person som kan utföra jobbet. Politiken i Sverige förfogar över stora möjligheter att påverka jobbskapande processer på olika sätt. Men var och om och hur många jobb som verkligen kommer att se dagens ljus; det är inget som lämpar sig för politikers vallöften.