Per T Ohlsson är senior kolumnist i Sydsvenska Dagbladet. På Sydsvenskans ledarsida i söndags resonerade han sig fram till att det ”minst dåliga” regeringsalternativet efter höstens val mycket väl kan vara en socialdemokratisk minoritetsregering.
Per T Ohlsson är ett åldrande underbarn som ännu bara mitt i livet har hunnit med det mesta. Han är en framträdande del av den glest befolkade kretsen av intellektuella liberaler i svensk politik. Det är oftast en fröjd att läsa Per T. Han har djupa och breda kunskaper och insikter om svensk politik och sitter inte fast i några snäva partigängarperspektiv.
Krönikan i Sydsvenskan bygger på antagandet om ett splittrat valresultat där inget någorlunda naturligt regeringsblock kan samla ihop en majoritet. I ett sådant mycket troligt läge är det minst dåliga för Sverige att släppa fram det största partiet till regeringsmakten. Om inte något otroligt oväntat inträffar så kommer Socialdemokraterna att kvarstå som riksdagens största parti även efter den 14 september. Vilket i sig utgör en förstärkande omständighet för Per T Ohlssons argumentering. Med gillande citerar han S-ledaren Stefan Löfvens karaktäristik av blockpolitiken som ”fördummande”. Per T ger även Löfven rätt när han i intervjuer har hävdat att finns ”det någon som har erfarenhet av att regera i minoritet och samla majoritet för sina förslag i parlamentet så är det socialdemokratin”.
Den stora fördelen med att prova en enpartiregering i stället för att försöka mixa ihop en disparat skara av partier till en på förväg splittrad regering är enligt Per T Ohlsson ”att ett förhandlingsmoment försvinner: det inom en koalition. Kraften kan koncentreras på kompromisser i riksdagen”.
Alliansregeringens senaste fyra år illustrerar problemet. Det är mycket svårt för en koalitionsregering i minoritet att efter de interna förhandlingsrundorna i Rosenbad även orka med kompromissandet med övriga partier på Helgeandsholmen.
En S-regering med förmodligen knappa 30 procents stöd skulle givetvis hamna i många svårigheter och problem. Budgetprocessen kan till exempel bli en rysare. Inget av dagens kända alternativ kan emellertid antas få en enklare resa.
Dessutom och inte minst skulle SD gå miste om vågmästarrollens makt om de borgerliga partierna släpper fram Löfven i minoritet efter valet. Viktigast av allt för Sverige är emellertid att en sådan lösning som Per T för fram ökar möjligheterna för vettiga riksdagskompromisser där fördummande blockgränser inte begränsar perspektiven.