Fyrtio partier är godkända för att ställa upp i riksdagsvalet om några veckor. För att bli godkänd krävs bland annat att minst 1500 myndiga personer med rösträtt ger partiet sitt offentliga stöd. Det betyder till exempel att minst 3000 människor öppet och med angivande av sina personnummer och adresser har skrivit under på att de tycker det är viktigt att nazistiska och kommunistiska partier ställer upp i riksdagsvalet.
Visst har livet lärt mig att det finns folk av alla de slag i vår herres hage. Men ändå; 3000 människor är en ganska stor grupp. Jag undrar hur var och en av dessa resonerat när de kommit fram till att det är viktigt med nazism och kommunism i Sverige? Hur ser förträngningsmekanismerna ut hos personer som vill ge sitt offentliga stöd åt två av världens mest blodbesudlade och misslyckade diktaturideologier?
Dessa partiers stödmänniskor fascinerar och skrämmer mig. Vad har livet gjort med en myndig person som glatt och villigt ställer upp i offentliga handlingar och säger typ: Hejsan; jag är nazist!
Socialdemokraterna är ett erfaret parti. S har varit med om att leda Sverige under de tidsepoker då röda och bruna diktaturer hade sina glansdagar alldeles strax utanför Sveriges gränser. På den tiden var konkurrensen om väljarna beskedlig; jämfört med hur det ser ut i dag. I riksdagen fanns bara fem partier. Socialdemokratin hade som oftast stöd av minst 40 procent av väljarna. S regerade för det mesta och i de flesta delarna av landet.
Samhället var mer hierarkiskt och fyrkantigt på den tiden. Väljarna höll sig i stor utsträckning till sina samhällsklasser när de röstade. Att en klar majoritet av medborgarna mycket tydligt var – och såg sig som - arbetare gynnade självklart Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti.
Nu är det betydligt tuffare för S. Uppemot en fjärdedel av de anmälda partierna i riksdagsvalet utgör konkurrenter på riktigt. Nästa riksdag kan mycket väl komma att innehålla nio partier. Ett valresultat runt 30 procent i dag motsvarar minst 40 procent på den gamla fyrkantiga klassröstningstiden.
Så Socialdemokraterna gör det bra på många sätt. Partiet har långt tillbaka visat sin förmåga att hålla avstånd till våldsdiktaturer i närgeografin. I dagens splittrade partipolitiska verklighet är det återigen av stor betydelse att S odlar förmågan att forma koalitioner och partnerskap som håller de diktaturlängtande delarna av valmanskåren konstant missnöjda.