I lördags sprang jag Göteborgsvarvet. Lite drygt 21 kilometer genom en sommarfager och fullknökad stad. Utöver löpningens alla upplevelser som sådana bjöd rundturen på små och återkommande partipolitiska duschar. Färdvägen var nämligen kantad med partiernas affischer i det EU-val som nu går in på sin sista vecka. Ju närmare valdagen vi kommer desto mer koncentrerar sig partierna på sina nationella kärnbudskap; så sammanfattar jag mina intryck av lördagens 1 timme och 53 minuters intensiva umgänge med paroller som partierna hoppas ska dra väljare.
SD sammanfattade sin hållning med fyra ord: ”Mer Sverige. Mindre Europa”. Folkpartiet knöt fyndigt an till pågående säkerhetskriser och skaldade ”Nej till rysk gas. Ja till kärnkraft” på sina affischer. Centerpartiet vill för sin del ha ”Mindre EU och mera miljö. Socialdemokraterna koncentrerade sin affischagitation på Olle Ludvigsson ”Göteborgarnas röst i Bryssel” som ska ordna jobb och rättvisa. Miljöpartiets affischer hade för mycket text för att jag i hastigheten skulle hinna läsa budskapet. Parollerna pryddes hur som helst av bilder på toppkandidaterna Isabella Lövin och Peter Eriksson. Enligt Vänsterpartiets tryckta budskap som kantade de 48 000 löparnas färdväg så är vare sig Europa eller V ”till salu”. På KD:s affischer pläderades för att skicka Lars Adaktusson till EU för ”att sätta agendan” för ett Europa som inte lägger sig i för mycket av det svenska. Moderaternas budskap minns jag inte riktigt. Vilket är en signal i sig. Utslätning är en respektabel strategi som i vart fall inte stöter bort några moderata normalväljare.
Den svenska EU-valrörelsen avviker säkert inte särskilt mycket för de kampanjer som just nu pågår i de övriga 27 medlemsländerna. Huvuddelen av argumenten kretsar runt varje lands inrikespolitiska situation. Avgivna ”vallöften” handlar sällan om frågor som de snart valda parlamentarikerna har att fatta beslut om under de kommande åren. Valfrågorna väljs i stället ut utifrån vad som bäst kan gynna det ena eller andra partiets paradpolitik i den inhemska debatten.
Partierna agerar förmodligen rationellt. Eftersom det till vardags inte finns mycket till seriös och publik debatt om de stora linjerna i EU:s utveckling så vore det nog mest förvirrande om de frågorna plötsligt dök upp under en tvåveckors valrörelse vart femte år.
Men visst hade det varit kul att ha fått ett politiskt tuggmotstånd som i vart fall motsvarade de fysiska och psykiska påfrestningarna under Göteborgsvarvet i lördags.