I sommar bjuder radions P1 på programserien "I lagens namn". Under programledaren Lasse Wierups ledning ska redaktionen i åtta delar (det tredje programmet i serien sänds på lördag) ställa frågor på temat om "rättsväsendet låter ändamålen helga medlen?"
Det är ett intressant grepp från P1. Som Wierup säger på programmets sajt så "är det mer brott i mediebruset än någonsin. Men mycket görs i snabbt tempo, där man ofta inte hinner vända på alla stenar."
Ambitionen att vända på "alla stenar" är lite väl storvulet visionär kan jag tycka. Efter att ha lyssnat på de två första programmen i serien anser jag dock att redaktionen kunde ha vänt på en eller annan sten mer än vad de hittills mäktat med.
Ett av de områden där "I lagens namn" granskar om rättsväsendet låter "ändamålet helga medlen" är häktningar. Redaktionens anslag är att "nu växer kritiken mot Sveriges rekordlånga häktningstider." Som mänskligt bevis för detta relateras främst till en misstänkt person i ett stort och internationellt narkotikamål som suttit häktad i 850 dagar.
Sverige har likt flera andra länder ingen maxgräns för hur länge en misstänkt kan sitta häktad. I teorin skulle det således vara lagligt i Sverige att använda medlet livslång häktning för att uppnå ändamålet att en misstänkt person till exempel inte avviker eller försvårar en utredning på något annat sätt. I verkliga livet ser det inte riktigt ut så. På uppdrag av Riksåklagaren har en grupp meriterade jurister tagit fram en rapport (januari 2014) om häktningar och häktades restriktioner - i huvudsak begränsningar av omvärldskontakter av olika slag - i Sverige. Där konstateras bland annat att under det senaste mätbara året så satt 26 personer i 14 olika rättssaker häktade mer än 361 dagar. Gruppen skriver: "Utifrån bl.a. den tillgängliga häktningsstatistiken och internationella jämförelser är riktigt långa häktningstider inte något utbrett problem i Sverige." Gruppen förordar att en maxgräns för häktningstid inte införs i Sverige.
"I lagens namn" borde ha låtit lagens män och kvinnor få komma till tals i programmet för att motivera och försvara sin statistik och sina uppfattningar. Men det gjordes inte. Den intressanta stenen ligger fortfarande ovänd och väntar.