LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson dundrar mot Riksbanken. Han vill att riksdagen ska ge Riksbanken ett tydligare mål. Det LO framförallt kritiserar är att inflationen är för låg i Sverige. Den låga inflationen – för närvarande runt noll – bidrar till ökad arbetslöshet och till uteblivna investeringar uppger Thorwaldsson i en rad intervjuer hos bland annat SVT och Ekot.
En viss inflation är sund i en ekonomi med tillväxt och hög aktivitet. Det har LO helt rätt i. Inflation utan ekonomisk tillväxt är däremot ett otyg. Vilket Sverige har långa och bekymmersamma erfarenheter av i närtid. Under ett par decennier från början av 1970-talet och framåt pumpades penningmängden, priserna och lönerna uppåt i en spiral som slog i taket rejält 1992 med massarbetslöshet och rekordhöga räntor.
Efter detta haveri fick Riksbanken en oberoende ställning gentemot politikerna. Riksdagen stiftade en lag där inflationsmålet sattes till två procent. Hur och med vilka tidsperspektiv och analyser som Riksbanken sköter sitt inflationsuppdrag är dock upp till banken själv att bestämma. Det är därför inte längre möjligt för politiken att ”trixa” med inflationen för att hålla uppe aktiviteten i ekonomin under till exempel ett valår. Denna förändring har tjänat Sverige och svenskarna väl.
Dagens låga inflation och låga räntor speglar att vi under en lång rad av år har haft en knackig tillväxt. Riksbanken gör prognosen att det inom något år eller två är på väg in mer av tillväxt i den riktiga ekonomin där företagen får bättre betalt och lönebetalningsförmågan ökar. Då kommer inflationen tillbaka.
Det finns alltid ett gränsland där det är svårt även för ekonomproffsen att veta vad som är rätt politik. Möjligen befinner vi oss i ett sådant gränsland nu.
Det kan också vara så att vi befinner oss i ett annat slags gränsland. 1970-talets fixering vid penningpolitiken kan ha passerat bäst före datum. I den globala ekonomin finns det nog inga andra vägar till välstånd, löner och välfärd än sådana vägar som utgår från den riktiga ekonomin. Visst kan nationalstater sminka sig för att se lite bättre ut under något år eller två. Men smink är trots allt bara smink.