Det fanns en tid då moderata kommunalråd som inte sänkte skatten fick löpa gatlopp i sitt eget parti. I kampanjer som framförallt orkestrerades av ungdomsförbundet MUF hängdes kommunalråden ut som svikare av de marknadsliberala idealen och som ett slags kryptosossar.
Kommuner och kommunalråd är emellertid inte några trosskompanier vars främsta uppgift är att leverera underhåll till partiernas rikspolitiska och ideologiska slagfält.
Lokala och regionala politiker har ett stort friutrymme för anpassning till lokala förhållanden och preferenser. Därför ser det mycket olika ut i kommunerna. Ett kommunalråd (M) kan höja skatten, ett kommunalråd (S) kan sänka skatten, en vänsterpartist kan leva med privata vårdföretag och en miljöpartist kan bygga motorvägar. Det är inget konstigt med det. Det kallas för demokrati och självstyrelse.
Nuförtiden har Vänsterpartiet och LO övertagit MUF:s roll som ideologiska överstepräster. Företag och vinster ska förbjudas i hela landet. Sakförhållanden spelar liksom ingen roll. Ideologin går före verkligheterna. Jag berörde saken på ledarsidan i lördags. Stefan Löfven och Socialdemokraterna jagas av vänstern: "Verkligheten riskerar att få ge vika för ideologiskt producerade bilder av verkligheten". Löfven - som gärna vill få chansen att styra det "riktiga Sverige" efter valet i höst kämpar emot så gott det går.
I senaste numret av kommuntidskriften Dagens Samhälle visar sig det där riktiga Sverige på ett talande sätt. Tidningen frågar 3000 kommunpolitiker om vad de tror om de privata välfärdsalternativen i sina egna kommuner?
• 47 procent tror att andelen privata utförare av välfärdstjänster är högre om tio år än i dag.
• 25 procent tror på en oförändrad nivå.
• 16 procent bedömer att det blir en minskning.
Även på den rödgröna sidan (S, V, MP) finns en klar majoritet som tror på en oförändrad eller ökande andel privata utförare, skriver Dagens Samhälle.
Kommunpolitikernas svar ska inte tolkas ideologiskt. Däremot är deras uppfattningar ett uttryck för verklighets- och medborgarnära förhållningssätt. Pragmatism om man så vill. De har ansvar för välfärden och de vet att de behöver samarbeta med vettiga privata aktörer för att klara sitt uppdrag.
När rikspolitiken far iväg för mycket åt höger eller vänster och/eller ägnar sig andra ideologiskt opportuna övningar så finns kommunalråden där som ett balanserande korrektiv. Det ska Sverige vara tacksamt för.