Där, mellan Kuddby och Å på Vikbolandet, var det offentligt utsläpp för andra året i rad. Folket strömmade till, ingen lät sig hindras av att det ösregnade.
Minst av då allt korna, sådant väder gör dem inget alls. Bländande solsken gillar de däremot inte, efter att ha stått inne i snart åtta månader i sträck. För det var omkring den 20 september, som de togs in - omtalar Lars Nilsson, som tillsammans med dottern Maria Öfverberg driver Odenstomta gård.
Något på gång
Där står vi då och väntar vid utsläppet. Inifrån ladugården råmas det allt mer ihållande, det anas att något är på gång. Så öppnas portarna och första kon träder ut... med försiktiga steg, och lika långsamt följd av den nästa
Fast när dessa väl gett sig ut i denna nygamla värld, då följer allt fler efter. Allt fortare går det också, så att det snart handlar om rena rama utspringet - och hujedamej, som det nu hoppas och skuttas därute!
Ett ärevarv
Ja, vilken syn! - med alla dessa några år gamla kossor som, tillsynes klumpigt och ovigt men med full kontroll, nu sträcker på sina alla fyra i sprittande vårliga språng. Det där pågår också ett bra tag, det är ingen som har tid att smaka på gräset av årgång 2010.
Sedan vidtar något annat, och lika förunderligt. För nu rör sig hela flocken iväg bortåt för att, som det visar sig, göra en hel cirkelrörelse - ja, ett rent ärevarv inför den entusiastiska församlade publiken.
Och efter fullbordat ärevarv, så ställer de sig allihopa - och glor på oss!
Exotiskt - för en ko
Jodå, där står ett 80-tal kor och glor på ett antal hundra människor. Kantänka imponerade av, hur de kan hålla upp paraplyer, ha barn på axlarna, fotografera ... och annat, som säkert kan se exotiskt ut för en ko.
Efter det drar en del av flocken vidare bort mot utkanterna. Andra ägnar sig åt att stångas, medan åter andra börjar testa det där gröna som ser så mumsigt ut.
Olika år från år
Och långt från alla de övriga står en kossornas "Ferdinand", betande i godan ro alldeles för sig själv.
Jaså, det är så här det går till när korna släpps ut - tänker vi då.
Men nej, just så här behöver det alls inte vara, kan då Lars Nilsson informera oss om. Det där är faktiskt olika år från år. Ett annat år kan korna splittras upp i mindre grupper på direkten.
Och hur roligt djuren än verkar tycka att detta är, så ska man absolut inte lämna ladugårdsdörren öppen efter dem. För de går de bara in igen.
En familjegård är detta alltså. Lars Nilssons farfar köpte granngården 1942, hans pappa den här gården år 1961 varefter ägorna slogs samman. Här handlar det nu helt och hållet om nötkreaturen. Av kalvarna blir kvigor, som föder nya kalvar och sedan går till slakten. Så ser kretsloppet ut i den här hanteringen.
Kommer senare
Men kalvarna, var höll de hus en dag som denna? Det är ju bara en mindre del av djuren som släppts ut här, 84 av de 215.
Jo, de släpps ut i särskild ordning. Och då ska det ju gå ännu mycket mer livat och ystert till.