I landet i stort räknar man med besöksrekord på de 80 gårdar som bjuder in människor att se när kossorna tar vårens första språng. Bara i Östergötland tror man att upp emot 6 000 besökare kommer på de två gårdar som håller öppet i helgen: Odenstomta gård på Vikbolandet och Järngården Vreta Kloster. Till Odenstomta förväntas 3 000 personer åker för att titta på något som lantbrukarna och kossorna gjort, kanske inte sedan tidernas begynnelse, men näst intill. Nu trängs alla framme vid stängslet för att få bästa kollen och bilden på våryra, skuttandes kossor. Undertecknad har själv varit där flera gånger, och visst är det en häftig upplevelse.
Men vad är det som skapar detta fenomen, tro?
– När vi började med det här för tio år sedan kunde man nog inte föreställa sig att det skulle på så populärt. Ungefär 3 000 brukar komma till Odenstomta. Det är roligt att så många vill komma och känna samhörighet med den svenska mjölken, och var den kommer ifrån, säger Bengt Johansson.
Han är kobonde och ansvarig på kosläppet på Odenstomta. Inte för att det är hans gård, den drivs av Lars Nilsson och dottern Maria Öfverberg, men han är med och styr Arla på kretsnivå och är således med och planerar kosläppen här.
– Men jag förstår dem! Jag tycker också det är kul, det är som om våren kommer med kosläppet! Och det tycker korna med. Det blir en tradition, många besökare återkommer. Som majbrasorna, det blir ett sätt att inviga våren.
Men vad tror du gör att det är så i ropet just nu?
– För människor i gemen, tror jag det beror på att vi är mycket färre mjölkbönder nu, än för bara tio år sedan. Många har inte den direkta kontakten med en mjölkbonde längre. Man kanske har haft kontakt med mjölkbönder förut, men nu finns det ju inte så många kvar, funderar Bengt Johansson.
– Samtidigt skapar det ett intresse och förståelse för var mjölken kommer från. Och andra mjölkprodukter, inte minst ost.
De som någon gång varit på kosläpp vet hur extra skuttiga korna är just denna dag efter en lång vinter inne i ladugården. Nu gäller det att röra på sig. Och pinka revir.
– När de kommer ut så här de första gångerna skuttar de lite extra. Och så gör de upp om rangordningen. Många kor går lösa inne i ladugårdarna, men de har inte samma behov av att rangordna sig inomhus, så det blir lite fajter ute, förklarar Bengt Johansson.
Oftast blir det samma ledare som förra året.
– Det kan komma upp nya, men är det en ko som varit ledaren blir hon det nästa år med, om hon inte försvinner under vintern.
De som varit på ett kosläpp inser nog också att det krävs en hel del organisation att ta emot alla besökare.
– Det måste finnas parkeringsmöjligheter och möjlighet att kunna ta emot så mycket folk. Och så måste gården vara utformad så att många kan se. Odenstomta passar väldigt bra. Och så tycker Lasse och Mia att det är roligt att göra det här!
Innan alla kommer ska det fixas reklam på exempelvis mjölkpaketen, det ska putsas på gården, tas fram maskiner och djur som besökarna kan titta på. En hel del "kring-aktiviteter" blir det: hamburgerförsäljning, tipspromenad, gratis bullar och mjölk och möjlighet att bli förevigad på ett foto att ta med hem.
– Vi lägger på några saker varje år. Men huvudaktiviteten är kosläppet!
För 20-30 år sedan körde LRF med "öppna gårdar", ett sätt att visa upp lantbruket under sommarmånaderna.
– Det var också ett stort intresse. Man upptäckte att det fanns ett intresse hos allmänheten att återskapa kontakten med modernäringen.
Men nu är det kosläppens tid. Och i morgon är det dags.
– Det här är vårens höjdpunkt! Man blir extra glad, och det blir korna med! säger Bengt Johansson.