Vattenmyndigheten har tillsammans med länsstyrelserna lagt fram en rad förslag på hur vattenkvaliteten kan förbättras i svenska sjöar och vattendrag. Bland annat berörs Varaån på Vikbolandet, ett över hundra år gammalt dike med anor från 1800-talets svältperiod i Sverige.
– Då var det sankmark här och jorden obrukbar, säger Leif Oscarsson, ordförande i Varaåns dikesförening, när han tar med Folkbladet till ån på hans mark Veckelstad.
– Man grävde ån för att helt enkelt få bort vattnet. Det var riskdagen som beslutade att detta skulle göras för att man skulle kunna bruka jorden. I år odlar jag havre här.
Den två mil långa ån har ett 25-tal delägare och gör så att vattnet rinner bort och att ämnen som fosfor och kväve transporteras iväg, innan vattnet slutligen rinner ut i Bråviken. Nu finns flera förslag för ån: göra mer krökar för att stilla flödet, plantera träd, och helt enkelt stänga igen den på vissa ställen. Föreningen ser flera problem:
– Om man bygger flera krökar, kommer vattnet stå stilla på vissa ställen, speciellt där det bara handlar om promillelutningar. Att stänga igen ån, så att vattnet inte har någonstans att ta vägen, skulle kunna innebära problem med ännu fler översvämningar, menar Leif Oscarsson:
– Det är redan problem med översvämningar i källare i Östra Husby. Dessutom är vissa delar av 209:ans kanter så känsliga att de skulle kunna rasa. Och då blir det problem för räddningstjänsten att ta sig fram.
Han påtalar även vad vissa klimatforskare tror om framtiden: att det blir mera nederbörd under kort tid.
– Och då är det ju viktigt att vatten kan komma undan utan att mark, hus och infrastruktur blir förstört.
Utöver dessa farhågor, är lantbrukarna oroliga för att de ska tvingas bekosta allt.
– Vi är väldigt rädda att kostnaderna ska bli gigantiska och vältras över på lantbruket. Vi är inte emot att vattnet ska renas. Men det är ett direktiv från riksdagen att vi ska driva en effektiv lantbrukspolitik, där det bland annat handlar om att upprätta diken. Och då tycker vi att staten, eller EU, ska stå för kostnaderna, säger Leif Oscarsson.
Niclas Bäckman är funktionschef på länsstyrelsen i Östergötland. Han förstår lantbrukarnas oro.
– Lantbruksnäringen är hårt konkurrensutsatt vilket bland annat resulterat i sänkta mjölkpriser och ökad livsmedelsimport från utlandet. Så de har en utsatt situation, där flera ligger på gränsen till vad man klarar, säger han.
De förslag Vattenmyndigheten tagit fram är generella och riktar sig i första hand till centrala myndigheter och kommuner och inte till enskilda lantbruksföretag. Vilka åtgärder som sedan kommer att genomföras i enskilda sjöar och vattendrag är en senare fråga. Det pågår en nationell diskussion hur kommande åtgärdsinsatser ska finansieras.
– Det är inte så att alla lantbrukare helt plötsligt ska finansiera skyddszoner eller anlägga våtmarker. Nu är förslagen ute på remiss till den femte maj och efter det ska man gå igenom de inkomna remissvaren innan beslut tas den 22 december.
Då kommer dock inte exakta åtgärder beslutas, som vad som ska hända med Varaån.
– Man beslutar om var det finns behov att göra en förbättring. Sedan få man diskutera vem som ska göra vad.
Redan i dag kan lantbrukare söka pengar från EU via landsbygdsprogrammet för att genomföra vissa förbättringar. Om det är den vägen som gäller kring förbättringar i vattendirektivet, vet inte Niclas Bäckman.
– Även landsbygdsprogrammet ses över just nu och vi vet inte vilka bidragsnivåer som kommer att gälla under kommande period.