Marie-Louise Johansson har rest till Prag och London och vandrat i Dalarna sen hon fick diagnosen.
Marie-Louise beskriver det som en märklig slump att hon fick känna den cirka sju gånger sju centimeter stora cancertumören den där varma sommardagen för tre år sen.
– Jag låg och läste en bok och började omedvetet följa mittlinjen från bröstkorgen och nedåt med fingrarna. När jag passerat naveln kände jag att det blev hårt, berättar hon.
Det visade sig vara en tumör och upptäckten blev början på en lång vårdresa av undersökningar, operation och en rad olika behandlingar. Cancern hade spridit sig som små knottror, så kallad carcinos, över bukhinnorna, vilket inte var möjligt att operera bort. Det är inte helt klart var cancern startade på Marie-Louise, men den behandlas som äggstockscancer.
– Det är en så kallat låggradig cancer, vilket innebär att cancern sprider sig sakta, men inte alltid är så mottaglig för cytostatika, säger Marie-Louise.
Hur reagerade du när du fick beskedet?
– Jag tänkte att det är inget att bry sig om, det är som det är. Men jag tänker också att det är nu är ännu viktigare att göra roliga saker, sådant som man kanske annars skjuter fram. Det är viktigt att man behåller livsglädjen.
Och det är något Marie-Louise verkligen har lyckats med. Hon har rest både till London och Prag sen hon fick diagnosen, och nu senast gjorde hon en fjällvandring i Dalarna med en väninna.
Hur gör du för att hålla dig så positiv?
– Jag vet inte, det är väl olika från person till person.
– Men jag har tidigare varit djupt deprimerad, och har man varit nere på botten så vet man att man vill inte dit igen. För mig blev det viktigt att inte spilla bort en enda dag på ältande och depression, utan jag ska ta tillvara på varje dag.
En annan sak som håller henne uppe är kontakten med andra drabbade genom Nätverket mot gynekologisk cancer, en sluten grupp på Facebook.
– Vi har träffar var tredje vecka över zoom. Det är skönt att prata med andra som förstår precis vad man går igenom.
Hon följer också all forskning och vet att det är två olika botemedel på gång mot cancer.
– Det ena kan vara allmänt godkänt 2027, och jag tänker leva tills dess!
I väntan på det vill hon gärna sprida information om gyncancer så att fler blir medvetna om symptomen.
– Äggstockscancer kallas också "den tysta cancern" för att den är lurig och visar inga tecken. För många är det som för mig, att man upptäcker cancern av en slump.
I trädgården vid huset på Vikboalandet tillbringar Marie-Louise mycket tid.
Mellanblödningar och blödningar efter klimakteriet är sådant man ska söka läkare för, men även ihållande utspänd buk, snabb mättnadskänsla och ökande urinträngningar är sådant man ska vara uppmärksam på. Han man haft det en eller två gånger i månaden det senaste året ska man kontakta vården.
– Det är ju sådant som ingen tänker på, så att upplysa om det är viktigt. Ju tidigare det upptäcks desto bättre prognos, säger Marie-Louise.
Att göra sina HPV-tester är också något hon uppmanar till, men man ska veta att man genom dessa bara upptäcker livmoderhalscancer och inte äggstockscancer. Att man nu ska göra dem hemifrån tycker hon är bra.
– Då kanske de som inte gått tidigare gör det nu.
Har man en mamma, mormor eller moster som drabbats av gyn- eller bröstcancer ska man också vara extra uppmärksam. Man kan få göra en genetisk riskbedömning och löper man stor risk kan man eliminera det med en förtida operation.