Utanför bygdegården står Owe Olsson från Kungsbacka med Ford Mercury Cab, från 1947. Det vinröda vrålåket tillhörde självaste Zarah Leander och firade i år 70-årsjubileum.
– Jag köpte den för att den ser fräck ut, förklarar Owe Nilsson.
– Att den tillhört Zarah Leander var mest en slump.
Väl inne i lokalen är det fyllt till sista stol. Uppemot tvåhundra personer hade rest till evenemanget - somliga hela vägen från Tyskland. Teaterikonen, tillika konferencier, Jörgen Mulligan välkomnar publiken. För den tionde gången i rad skulle Zarah Leandersällskapet dela ut stipendium på 10 000kr. Årets stipendiat blev Beata Arnborg, författare och kulturjournalist som skrev den första biografin om Zarah Leander på svenska.
För showen svarade i år sångaren Rikard Wolff.
– Det finns stjärnor, så finns det stjärnor och så finns det Zarah Leander, berättar Rikard Wolf från scenen.
– Zarah var en internationell storstjärna, en Sveriges största musikexporter, fyller han i och forsätter på sin franskt klingande repertoar.
Årets andra stipendiemottagare, Bosse Schön, kunde inte medverka men skickade med en hälsning via sällskapets ordförande, Lars Olof Johansson.
– Den tidigare hemlighetsstämplade personakten hos SÄPO visar att anklagelserna mot Zarah Leander är lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning. Hon var inte nazist, hon ville bara sjunga och tjäna pengar som så många andra gjort, skrev Bosse Schön i tacktalet.
Stämningen var god hos de besökande som utöver förstklassig underhållning också fick ta del av en och en annan Zarah Leander-anekdot.
– Jag och Gitte var grannar på Lönö under många år. Vi köpte vårt sommarhus av Zarahs dotter. Min pappa var ett stort fan och jag har blivit det om inte annat, säger Nina, som spenderade sin kväll i bygdegården.
Varför just Zarah Leander?
– Det är hennes röst och pondus. Hon var verkligen stordivan!
Zarah Leander tillbringade en stor del av sitt liv ute på Lönö och har sedan dess varit synonym med kulturen ute på Vikbolandet.
– Vi jobbar mycket för kulturen ute på bygden. Jag känner många i publiken, då är det kul att också se folk jag inte känner igen, säger Margareta Gustafsson som är medlem i Zarah Leandersällskapet.Margareta fick själv mota stipendiet för tre år sedan och hennes mamma jobbade som piga åt Zarah Leander.
– Hon är den mest kända personen vi har, många besökare kommer hit för att lära sig mer om henne. Folk reser långväga för att få besöka den här gården, det är jättekul.