En svensk oceanograf i himlen

Om du läst våra krönikor eller något annat om meteorologi har du förmodligen inte lyckats undvika corioliskraften. Det är hur som helst en s.k. fiktiv kraft associerad med roterande system och som bland annat får rörelser att böja av åt höger på vårt norra halvklot. Kopplat till corioliskraften finns en svensk oceanograf vid namn Walfrid Ekman. På högre höjd i atmosfären behöver corioliskraften inte bråka med friktionen mot markytan och kan därför hamna i balans med tryckkrafterna i lufthavet. På det viset uppstår på norra halvklotet en balans med högre lufttryck till höger om en luftströms färdriktning. Men närmare marken börjar friktionen påverka luftströmmen och bromsar in den. Ju mer strömmen bromsas in, desto mer ur balans med corioliskraften hamnar den och desto mer böjer strömmen av åt vänster. Hänger du med? Resultatet blir i alla fall en typ av spiral där vinden vrider vänsterut ju närmare marken vi kommer. Spiralen i fråga utarbetades 1905 av Ekman och bär hans namn – Ekmanspiralen. En liknande Ekmanspiral återfinns i havets övre skikt och om man räknar lite på balansen kan man komma fram till att havsströmmen vid ytan är vriden 20-40 grader högerut jämfört med luftströmmen ovanför. Därför driver isberg och flaskpost m.m. inte i vindens riktning, utan till höger om.